Anno 1711 d 10 Octobr

Uplästes Herr Korpral Leutnanten och Hr Geuv=
Neuren högwälborna Hr Baron Carl Gustaf
Skyttes breef till Hr Öfwerste Leutnanten
Gyllenbielcke Dat Malmö d 15 September, sistl.
af det innehåll at et extraordinarie Ting skulle
hållas öfwer Ryttaren Trulls Joens: som an=
gifwes af Pastoren Hr Sinio at han före
några åhr sedan bohlat med ett stood, och
rymbdhe öfwer till Dannmarck, war sedan
med fienden kommet hit i Landet igen.
dennest uplästes et bifogat extract af
Pastoren Hr [Kai] bref till Hr vice Guveneur=
en Dat d 15 September näst: ad acta.
Ofwanstående Documentt hafwer wälborna
Hr ÖferstLeutnant Gyllenbielcke Communicer=
at med häradzhöfdingen, med begäran at
saken måtte kordteligast komma till ran=
saakning eftersom bem:ta Ryttaren är tagen i
Tienst
Detta Criminal måhl har warit till Tingretten
22 May nest: inCiterat men som Rytt:n
icke Comparerade ty kom Saaken till at stanna
som protocollet wijdare utwisar.
Sedermera har Tingretten icke kunnad komma
tillsammans för [...] [.....etta] samma [....]
skulle som [....fvandens] i alla socknar i Luggu=
[de härad] waridt [aastad.], ock äfwen maahl i denna
Socken [hiuppest?] tinget hållas, Ty har Härads=
höfdingen förmaant eftersom Ryttaren icke
war grepen på färska gärningen eller
förqlader att Saaken skulle anstå till det
ordinarie Tinget
Hr Majoren Hasenkampf har under Rytt=
taren [...] hitsent till Tingretten Ryttaren
Trulls Joenßon Kullberg som för rätt=
ten framskyltes ock utfrågades.
* Om han tient hoos Bonden Nills Truls:
på Kullaberg Ao 1706 swarade Ja
han tiente honom intill Michaelis samma
åhr, då reste han öfwer till dannmarck,
och uppå tillfågan säjer at han intet wij=
dare hade stadt sig än till Michaelis då
han reste därifrån.
* hwarest han reste öfwer, swarade
weed Hällsingborg men säger at han icke
hade något Paß kan icke heller minnas
hwilcken båten tillkom som han foor öf:r
på.
* om deß maatfader Nills Trulsson weste
derutaf när han reste öfwer till Danmarck
* han skulle reesa deröfwer ock för
sööka sin lycka .
* hwad han beställte där öfwer at han
tog tienst hoos een wädermöllare weed
Köpenhamn ock war i Dannmarck in
till 1710 strax efter nyåret då reste
han hit till SKåne, emedan dee Danske
som fiender woro här i Landet och kom
så i tienst under Danska Militien och
det Seländska Cavallerie Regementet, och
war med då Slaget påstood weed Häll=
signborg, och när lyckan [wardde] af de
danska rymbde han ifrån dem då de
flycktade till hällsingborg, och föregifvde
att han af dee danska blefwen twungen at
taga tienst hoos dem. - Sedermera har han
in gifwet sig under dett Norra Skånska Ca=
vallerieRegementet till Ryttare.
* om han intet hörde deraf att de be=
skyllt honom hafwa bolat med ett stood då
han war i Nills Trulss tienst, * neij han
hörde aldrig någon mennska tala derom
eller någon beskylla honom derföre,
* om han med godt sammwete kan neka
och att han derutj är oskylldig, * ja det
kan han,
* hwarföre han icke meed Sidsta tinget sig
för rätten inställte d 22 maij då han war
Citerader eftersom han war på tingsplatsen,
och ner han påropades war han luppen her=
ifrån, * eftersom han war så kort tijd
stembden för tinget, och derutan war in=
gen af hans officerare innewarande, han
gick alllenest härifrån hem till sina rust
hållare, ock sedan gick han till Hr Leutnant
Steutner ock berättade för honom att han
intet hade waart på tinget, utan waar
då på sitt rusthåll
Till witne woro inkallade Bonden Lars Lars i
Krapperup Joen Ericks i Brecke, och
piga Hanna Nillsdotter i Stubbarp;
Trulls Kullberg förklarer att han emoot dessa
Personer icke hafwer någon exception, utan
gerna tillåter at dee [...] witnen och be=
rätta som [...] ty aflade dee deras Ed
med hand å book och förmantes at de [tha=
la] i Sanningen och ackta sig för meenedh
hwarpå föllier båda gudz och häradstinget[...]
och sedan blifwo [...] [...] där sig afhörda
Lars Larsson [...] [...] [...] witnar at han
Tiente Nills Trullson på [Kulleen] samma tijd
[...] [...] [...] [...] som [...] och något
förrän Kullberg gick från Kullagården hörde
han det tallt att Trulls Kullberg skulle haf=
wa bolat med 1 Swart stoo när Nils
Trulsson war [...] och samma
Swarta stood afsende Nills trulsson och
Bort[...] med een man [...] [...] [...]
som bodde i Joenstorps By ock [....]
[...] skedhe något för Michaelis då Kull=
berg än war utj Nills Trulsson tienst
men trenne dagar [wed] paß för Mi=
chaelis berättade Pigan Hanna Nils datter
som äfven wäähl tiente Nills Trullsson at
tränne Perßoner skulle hendt för daa=
ngen [...] at dee sedt Trulls Kullberg
haa bolat med Swarta stoodet, sedan
passerade dett då Nills Trullßon ock des hu=
stru woro weed Hällsingborg marcknad kom
Lars Larsßon hem, då war Trulls Kullberg
bortgången ock det war weed Paß Michels=
dag eller een dag för som han icke så
[fast] kan minnas, och sedan kom Trulls
Kullberg icke mehr dit i huuset, men des
kijsta blef der qwarstååndes, och weet
icke hwem som hemtade den derifrån,
men om Trulls Kullberg hade sagt up
sin tienst eller gick derifrån med minne
det weet han intet, men med Lars Lars:
tog han icke af hand, strax derefter be=
gynte det rycktet wijdare at utspredas
i Socknen ock follcket talade mellan sig
at Trulls Kullberg skulle hafwa giordt
denna mißgärningen, och det blef och=
så kunnigt at han war öfwer faren
till dannmarck,
* om Lars Larßon har, aldrig talt med
Anders Stenhög och hördt honom säja att
han hade sedt war denne Synden skulle
passerat. * neij han har all=
drig tallt med honom eller hördt hoo
tala derom, icke heller har han frågat
honom derom.
[...] om han intet hört Nills Trulss i Kulla
talat om denna Saaken * han hörde
honom alldrig talla derom, icke heller
på hwad sett Trulls Kullberg gick ut ur
tiensten, men efter Michaelis tog Nills
Trulßon an een annan dreng som
hade tient i Klockaregården i Brunndby
benembd rasmus Perßon, wijdare weet
Lars Larßon intet at berätta.
Inkallades Bonden Joen Ericks: 27 åhr
gammal witnar at han tiente Nills Truls:
samma tijd då Trulls Kullberg tiente der
och det passerat een dag i tijden något
för Michaelis at Trulls Kullberg hade [haft]
1 Swaart och 1 bruunt stoo af des maat
faders öök och [kört] dem ock när han
kom hem spende han dem utur skacklarna
och förde dem utj grääs [...ängen] [..]
strax derefter gick Joen Ericks ut [...]=
nande ifrån gården till mölleleye [...]
och på wägen uphunt han fiskaren
Anders Stenhög som nu är öfwer i
danmarck, och drängen Påll Andersson
på Mölleleije, hwillcka föllgdes åth och de
hade waart uppå i Nills Trulls maarck
och [kännt?] dem något [ris] och de berättade
begge för honom at de kommo då ge=
nast ifrån marcken och stoode bakom nå=
gra buskar, då Trulls Jonßon Kullbergh
kom uthfarandes med begge stoen, och
seelade dem och hade han boladt medh
det swarta stoet, men på hwad sätt det
skedde eller huar när den stoode frågade
han dem icke efter, och der tallte icke
derom, icke heller weet han om detta
talat war Nills Trullßon bekant, ty han
hörde honom aldrig tala något derom,
men något der efter bytte Nills Trulls:
boet samma stood till een man i Joen=
storp, icke heller weet Joen antingen
Trulls Joenßon hade up sagt sin tienst
eller städt sig på nytt; men om Michae=
lis ner Trulls Kullberg gick ifrån Nills
Trullsons gård war Nills Trulss och
des hustru icke hemma, men Trulls
Kullberg, [..ferwarade] sin kistenyckel till
Joen och sade honom icke hwar han
skulle taga wegen utan gick bordt,
och sedan kom nyckellen i Trulls Kullbergs
faders händer som bodde i Södagra och strax
dereffter finge dee höra honom wara
i Dannmarck och dett berättades för
honom at kistan bleef sedan hemtader
därifrån af Trulls Kullbergs Syster.
* om Joen Ericksson aldrig talade
med Trulls Kullberg om denna Syndiga
gärningen som skulle wara skedt eller
om Trulls intet uptäckte något för
honom derom då han gaf honom sin
kistnyckell. * ner Joen hade hördt
på wegen af Anders Stenhög och Påll
Anderßon hwad dee sade sig hafwa
sedt Trulls Kullberg göra då woro
Joen Ericks och Trulls Kullberg een eller
2 Dagar derefter tillsammanes på mar=
ken då frågade Joen Trulss om han
her på marcken hade sedt Anders Stenhög
och Påll Andersson, så swarade Trulls
neij han hade intet sedt dem då
sade jaa dee woro her på maarcken
och sade att dee sågo dig der till
swarade Trulls intet, mehr weet han
intet att berätta.
Inkallades Pigan Hanna Nillsdotter 22
åhr gammal witnar at hon tiente på
samma tijd i Nills Trulls gård, ner Trulls
Kulberg om Michaelis kom derifrån,
men om han gick derifrån med minne
eller sagt up sin tienst weet hon intet
eij sedan han gick bordt hörde dee intet
af honom.
* om han icke berättade för Lars Lars at
Trulls Kullberg war för denna gärningen
mißtänckt, * det kan hon intet min=
nas ty det är så längesedan, och på=
minner sig heller om hon hörde något
af detta talat medan Trulls war J
Tiensten men sedan Trulls war bort,
gången tallte dee mycket derom J
Socknen, mehr weet hon intet.
* Trulls Kullberg tillfrågades om han
har något mehr at fråga eller på=
minna deßa witnen, * neij han
har intet mehr.
Bonden Nills Trullßon på Kullaberg
war in Ceterat till witne som är Trulls
Kullbergs faders Syskonbarn emoot
honom hade Trulls Kullberg ingen caupati=
on ty aflade han sin Ed med hand å
book och witnar.
* om Trulls Kullberg hade beg: up ge
sagdt sin tienst om mickaelis då han
gick ifrån honom * om Mickaelis
då han med des hustru reste uth till
Hällsingborg maarcknad, frågade han
Nills om han då skulle anmähla hoo
hoos Befallningsmannen och låta in=
skrifwa honom för des faders gårdh
i Södager, Swarade han det med blij
intet, och ner Nills Trullßon kom hem
igen då war Trulls bortgången,
tenckte han at Trulls war gången
hem till sin fader, men långt derefter
ner han [..] till war han öfwer
i Dannmarck, war Nills Trullßon re=
ste på wägen med sin hustru till marck
nadet sade hon till honom iag tror
at Trulls will [höllia?] sin Kornsedh som
han har hoos oß och frågade Nills
om han hade intet hördt af det sla=
deret som war kommet uth om honom,
då bad han sin hustru säja sig hwadh
det war, men hon sade neij det må
heller een annan säja dig det och fick
den gången intet mehr weeta derom,
men ner dee kommo hem igen och
Trulls waar borta då nödgade han sin
hustru at hon måtte säja honom det
som Trulls Kullberg war mißtänckt förr
* om han mååste något höridt ner han
bytte bordt stoodet * Neij
* om han frågade nånsin Anders Sten=
hög derom * neij det wille han icke
efter det war een så fuul saak. - mehr
weet han intet att berätta
Nock woro inciterade till witnen Byfoug=
den Anders Jönßon, och drängen Påll
Anderßon på Mölleleije, emoot hwill=
ka Trulls Kullberg uppå tillfrågan säjer
sig icke hafwa någon exception utan
de må witna och säja deras sanning ty
aflade de deras Ed med hand å book
och afhördes Särskilt, hwilka för=
mantes at blifwa weedh Sanningen
och ackta sig för meenEd.
Drengen Påll Anderßon 26 åhr gammall
witnar at det Sidsta halfwa åhret
då Trulls Kullberg tiente hoos Nills
Trullßon i Kulla hende det sig een
Söndag effter Paadsken at Anders Stenhög
som nu är i Dannmarck och Påll An=
derßon gingo ifrån Mölleleije up på
Kullaberg at efterse om teckan till
Sillfiske waar på andra sidan meedh
barmt, och då gingo de in i Nills Trulss
wång och Anders Stenhög skaar sig
twenne haslekäppar, rätt som dee stode
i buskarne blefwo de warse att
Trulls Kullberg kom gångandes och deref=
ter [kommest] öök framför sig ett paar
lam, ock de weste icke rättare än det
war Nills Trullßon siellf, ty han hade
en blå mößa, Wintröya ock Knäbyxor
på sig, men då han kom något ner
till dem kunde dee honom och lam
dreef förbj dem neder i wången
då sade anders Stenhög iag undrar hwar
han will taga wägen, och sade till Påll
gick då neder och han swaret han will
och Påll gick då bort och såg at ööken stodo
weed een steen, och Trulls Kullberg stod
på stenen baak dett eena stooet, men
han kunde icke grannska hwad han
giorde utan löpp strax bort till anders
stenhög igen och sade honom det, och
bad honom komma och see hwad Trulls
tog sig förr, ty Påll blef så häpen och
Anders kunde see det på hans ansickte
då gick anders stenhög dijt bordt och
Påll blef ståendes qwar weed paß ett
steenkast därifrån och anders stenhög
kom igen, och sade gud bewara oß
hwad han gör, kom och lått oß gåå,
och nar dee hade litet gådt sade an=
ders till Påll löp du dijt och see om
han är, der ännu, och så gick Påll
så när intill ööken at han war wed
paß 4 E 5 alnar ner dem, men
der war buskar emellan så att Trulls
icke kunde see honom, och då såg han
att Trulls stood ändu qwar på Stenen
baakom det swarta stoet och dett
eena stoet gick och uth, men dett
Swarta ööket som Trulls stood bakwed
wickade up och ned med hufwudet,
men hwad han giorde kan han icke
wist säja.
* om han icke kunde märcka see att
Trulls Kullberg hafde sin hembligheet
uthe, * neij det såg han intet.
* om han såg Trulls Kullberg ligga in
till ööket, * det såg han intet, men
han såg att Trulls Kullberg stood så tett
in till stoet baaktill att han intet kun=
de see emellan stoet och Trulls, der
utan war han förskräckt at han in=
tet gaf så noga ackt efter, war och
på den tijden ånger att han intet
förstod sig på att han så noga derefter
* huru hög stenen war som Trulls
Kullberg stood uppå, * wed paß 1 [...]
Rätten förmente Påll Anderßon att
han skulle ackta sin saligheet och Eder
angelägenheet / swarade at han icke
annat med godt samweete kan säja
än det han nu bekänt och ick weet
eller såg om Trulls Kullberg hade sin
hemligheet uthe och fullkomb: bolade
med stoet, men när anders stenhög
och han gingo på hemwägen då kunno
dee tillföllia med Trulls dräng Joen
Erickßon ock anders stenhög sade till
hoonom Jag tror at Trulls Kullbergh
giorde något med det eena stoet
då swarade Joen gud beware oß,
iag må det icke troo, och dermed tallte
dee icke mehr derom, sedan säjer Påll
att han icke tänckte stort derpå förrän
Prosten tallte med honom derom.
* Trulls Kullberg tillfrågades hwad
han giorde på Stenen baakom stoet
* han stood icke på någon steen
Kiörkioherden Hr Erik Sinius i Brunnd=
by war närwarande weed rätten och
berättade at han fick höra detta rycktet
förrän Trulls rymbde bordt, då han
än war i Nills Trullßons tienst, och
kallade därföre för sig anders stenhög
och drängen Påll Anderßon at förnimma
hwad de wiste om denna saken, och
han undanwiste och förmante dem at
de skolla noga betänka hwad de sade,
och bekände utj denna angelägenhets=
saaken då tillstood för honom anders
stenhög som war een gammal be=
skedelig man, men i förledet åhr med
några st. andra fiskare rymbda öf:r
till Dannmarck, at han fullkomb: såg
Trulls Kullberg göra denna Syndiga gär=
ning ock bolade med stoet, och det
samma bekände drängen -överstruket?!-
Påll Anderßon, men strax derefter
om michaelis rymbde Trulls Kullberg
bordt, Påll Anderßon förklarar
sig at han icke sade det för Hr Erik
det han såg Trulls bohla med stoet, ty
dett såg han intet, utan sade då dett
han nu bekänt
Inkallades Anders Jönßon byfougde
och witnar att han hörde anders stenhög
säja deßa orden, Jan tror west att
Trulls Kullberg hade något at beställa
med ett stood, Jcke måtte har han
hördt des son Påll Anderßon alltijd
säja at han såg Trulls ståå bakom
ett stood, men kunde intet weeta
hwad han giorde weed dett, och ner
Hr Kiorkioherden kallde dem till
förhör, bad han dem begge att de skulle
wähl betaänka sig, [.....] de bekände
för Hr Kiörkioherden dett weet han
icke, ty han war då icke nerwarande
eller inne i stugan hoos dem.
Den 11 October Continuerade Ransakningen

Trulls Kullbeg framsades för rätten och
förmantes at han skulle godwill:gt be=
känna sina feel ock brått eftersom han
hördt hwad witnen berättad hafwa, och
ner detta rycktet upkom, tagit Saak å
benk? och rymbdt öfwer till dannmarck
swarade der till at han med godt
samwete kan säja och påståå det han
är oskylldig, och säjer at den som är
uphof till detta ryckte har giordt honom
orätt.
* hwarföre han intet gaaf sin maat=
fader som war des släckting tillkänna
ner han reste öfwer till dannmarck
* han tillstår det han intet gaf
honom derom tillkkomma, men ner han
kom till hällsingborg fick han tala meed
någon sin släckt från dannmarck, och
dee rådde honom till at föllia sig der
öfwer, dock hafde han först waarit hoos
sin fader innan han gick till hällsingborg,
men sèajer att han icke uptäckt för her
at han wille resa bordt.
* hwarmed han kan bewisa at dee
danska twingade honom till att taga
tienst under Militien då han hitkom
Ao: 1710, * han kom öfwer weed glums=
löf der twingade de honom till att
taga tienst, men weet inga witne at
nembna derpå
* om han war med ner wåra ock dee
danska träffade med hwarandra wed
hestweeda * neij men han war med
dee danska weed Christianstad, och
war der Quitterade sig war han Commen=
derat medh [.agagit...]
Till witnen woro inkallade Nills Trullßons
hustru på Kullaberg Kierstina Anders dr
och deen afrymbda fiskaren anders
stenhög hustru Bengta Andersdotter,
emoot hwillcka Trulls Kullberg icke hafwer
någon exception, ty aflade dee deras
Eed med hand å book.
Kierstina Anders dr i Kullagården witnar
at om Söndagen för mickaelis förrän Trulls
Kullberg gick utur deras tienst war hon
i kiörkan i Brunndby, då hörde hon at
folcket talade om denna ogärningen som
Trulls hade giordt, och follck frågade
henne om hon weste något deraf, men
för hade hon intet hördt dett, ner hon
kom hem frågade hon det andra foll=
cket derom, då sade de att de eij
heller weste mehr deraf än det talet
de hade hördt af weed kiörkan, och
om onsdagen derefter då reste hon och
des man till hällsingborgs marcknad, ner
dee då kommo sedan igen war Truls
bortgången, dock war hans tienstetijd
Uthe weed mickaelistijd och wijdare
kundskap har hon intet mer kan gifwa
någon efter rettelse fram.
Bengta Andersdottre witnar at hon intt
hörde af detta talet om Trulls förän
då Hr Kiörkioherden i Brundby lätt
kalla des man till sig, och ner mannen
kom tillbaka frågade hon honom hwad
han skulla, då sade han iag har sagt
för fahr at iag såg Trulls stå baak 2
öök i marcken, men wijdare hörde hon
sin man icke tala, herom eller säja at
han sedt Trulls göra någon ogärning
utan sedermera hörde hon öfwer allt
i Sochnen talas om detta ryckt
Emedan Bengta war så ostadig utj
denna sin berättelse innan retten
kunde rätt: förstå och begripa des
ord och mening, och war mycket trög
utj des utsago, ty förmantes hon
mycket at hon skulle säja reent uth
det som hon af des man utj detta
målet hördt hade, och förställtes henne
deßa orden hon antingen måtte
wara mycket arg i sitt sinne eller oför=
ståndig, då swarade kiörkoherden Hr
Sinius eller ock begge dheelar, då swarade
Trulls Kullberg, så är han släckt medh
Eder.
Hr Kiörkioherden påstår at Trulls Kullberg
må förklara sina ordh.
Trulls Kullberg säger han sade detta efter
Hr Kiörkoherden lider ingen menniskia
Hr kiörkioherden apeverar sig allen rätt
emoot dena skiumf som Trulls Kullberg
honom tillägger tillföllia af Prästernas
priwilegier.
Rätten tillfrågade Trulls om han har
något mehr at tillfråga witnen, swa=
rade neij.
Uppå tillfrågan tillstår Trulls Kullberg
at han stood på een sten baakom
stoodet som Påll Anderßon berättad,
och säjer fast han der stood giorde han
ingen ogärning, utan såg uth åth
stranden.
Påll Anderßon examinerades wijdare och
berättar at den första gången ner
han såg Trulls ståå weed stoodet
kom han på sidan at han Trulls och
stoodet, men den senare gången kom
han fram för ööken, och Trulls wände
sitt ansikte emoot Påll, och wende
ansiktet icke emoot Siöen up
åth marcken.
* hwarföre Trulls igår nekade at han
stood på stenen baak stodet, * han
kunde icke minnas det, men har se=
dan och ehrindrat sig, och säjer at in=
gen skall kunna bewisa at han någen
ogärning giort, utan påstår at han
är oskylldig utj denna beskyllningen
och will taga gud derom till witnes
* till hwad ända han stood så länge
baak stodet, * han mins det icket
kan hända han stödde sig weed stodet
indan han såg öfwer buskarne i
Siön
wijdare hade icke Hr Kiörkioherden
Sinius eller någon annan i denna
saaken att indraaga eller på=
minna

Resolutio.
Såßom den beskyllning som ryttaren
Trulls Kullberg tillagdes at han för 5
åhr sedan skole hafwa bolat med ett
stoo, då han tiente Bonden Nills Truls:
på Kullaberg i Brundby Sn, medh
fullo skiäl och witne icke kan bewisas
men därmed allenäst deßa praesumptio=
ner finnes 1o at den till dannmarck
öferrymbda fiskaren anders stenhög
och drängen Påll Anderßon utj Nills
Trulßons åkergärde Ao 1706 hafa
sedt Trulls Kullberg stå på een steen
baak et stood, det han fördt uth i gräs
då han utj Nills Trullßons tienst war,
hwilcka pärsoner gingst på hemwägen
berättade för Trulls Kullbergs med tie=
nare Joen Ericks: huruledes de sågo
Trulls Kullberg stå och derföre trodde
at han giordt något meed stoodet,
men icke sagt at dee sedt siellfwa
gärningen, hwilcket nu äfwenwähl
Påll Anderßon för Rätten siellf witnad
och förklarad hafwer 2o at Trulls Kullberg
samma tijd då rycktet upkom om denna
mißgärningen har så hastigt och oför=
medel: sig till Dannmarck begifwit,
warandes deßa preasumptioner icke af
den beskaffenheet och wickt at Trulls
Kullberg derigenom kan graveras eller
till een så graaf mißgärning bindas
eller brotzen dömmas fördenskul
blifwer Ryttaren Trulls Kullberg för
denna beskyllning befrijader och frij=
dömbdt, men som Trulls Kullbergh
har utan Pass och tillstånd Ao 1706 till
Dannmarck öfwergått och icke kommit
i rijket förrän Ao 1710 då de danska
samfiender i Landet inkombna woro,
då han taget tienst under danska
Militien och Sweriges fiender, warit
med utj Slaget weed Hellsingborg, och
således emoot sin konung och foster=
land afwegen skulld burit för
denskull blifwer denne saak, som at
Crimen [laesa?] majistetis till tälia af
Rättegångs processone 20 jounet; till
höglofl: kongl: hofrättens nådiga om=
pröfwande och af giörande ödmiuk: re=
mitterad, och Emedlertijd måste Trulls
Kullberg föras till fästningen LandsCrona
utj säkert förwar och arrest at före
blifwa actum ut Supra.
Källa: Luggude häradsrätt AIA:14 1709-1712

Truls Jonsson Kullenberg (1676/1680 - 1740)