ExtraORDINARIE Tingh
Anno 1667 den 15 Junj Stodh Extraordinarie Tingh i Wexiö
öfuer Lille Börie i Jdekulla och lille Nils i Olufzbooll mördare och
Röfware, öfuerwarandes Ehreboren, W:tt. och wälförståndigh Matthi-
as Östman i Wälb:ne herr Mauritz Posse Landshöfdingens stelle,
Ehreboren, w:tt. och wälförståndigh Jöns Person Wimander inspector
öfuer Nÿa Bergqwara frijherrskap, Ehreboren, w:tt. och wälförstån-
digh Hans Jonson Stadz Notarius, w:tt och wälförståndigh Pehr
Jonson Rådman; så och endell af häradznämbd och endell andra
Ehrlige och beskedelige dannemähn i de frånwarandes stelle insattes
i denna Rätten.

Jon Korpe i Billa Måns i Orrarydh
Pehr i Sunnansiö Thore i Weckelsångh
Måns i Skogztorp Nils i Biörnalycke
Nils Hahne i Furebÿ Swen Boson i Holstorp
J håkons stelle i Kåramåla i Staffans stelle i Fagrasiö
Anders i Skye Knudt i Holstorp
J böries stelle i Kallamåla i Thores stelle i Jdemåla
Swen i Thorßås Jan i Tofta
J Swens stelle i Långasiö J Pehrs stelle i Hwirßrydh

Samma dagh för Rätten framhades Nilß Nilson i Olufzbooll serskildh, och
anklagades af Trulß N: i Högahult mågen, att be:te Nils hade i
hiälslagit och mördat hans swärfader Oluf Gertonson, hans
swärmoder hustro Sigridt Månsdotter i Ulßmåla sampt deras
barn hustro Elin Olufzdotter, en lijthen flicka Botill Olufzdotter
om sina 7 åhr och en inhyses qwinna hustro Jngebor Thoresdotter,
deßlijkest strax efter detta ÿnkeliga begågna mordh uthe på gär-
dett och qwarnawägen gått heem till gården, upslagit 7 st: döre-
skåp och kiste låsar, ransakat alla huß och gömen, och röfwat
hwadh de funne, som dem behagade, tagit bort m[ed] sigh: men Sahl:
swärfars penningar och sölfuer, som han och de andra hans stal-
bröder mest sökte efter, så funne de icke mÿckit, fördij de
woro bortgömbde, af orsak, att sahl: Särfaderen fick kundskap
föruth, att lille Nils i Olufzbooll och hans stalbröder achtade stiäla eller
röfwa penningar och sölfr: ifrå honom: men tänkte aldrigh, att de skulle
mördat honom, hans hustro och barn, som de giorde.

1. Nils Nilson i Olufzbooll bekende, at Pehr Håkanson i Långasiömåla
gick förste gångh till dem, och råkade honom i Trästenßhult, så folgdes de
åtth till Lille Börie i Jdekulla, och så giorde de ett rådh och allordh medh
hwarandra, att alt hwadh de togo, så skulle de alla 4 lille Börie, lille Nils
Buddanils och Pehr Håkanson wara lijka delachtige af samma godz
därnäst skulle de wara hwarandra så trogna, at om någon af dem
skulle blifwa fången, så skulle ingen af dem röija eller uppenbara
hwarandra, huru hårdt dett gick på. den först qwäll näst der
efter, så wille Pehr Håkanson i Långasiömåla änteligen att de
skulle ihiälslå diwr i ÿasiömåla och alt hans folk taga utaf hwsen
dett som någott godt dögde, och sättia Eldh på hwsen, dett wij dock inga-
lunda giöra wille. Samma gångh inrådde Pehr Håkanson och
gaf oß rådh och anslagh på sin granne Oluf i Ulßmåla, att han
war en rijk man på sölfwer och penningar, och der hooß en stoor
nidingh och maßhundh. derföre så skadar dett ingthet, att i hiälslå
honom, hans hustro och barn, taga ifrå honom hans peningar och
sölfwer, och annat godt som der kunne finna och eder behagar, och s[å]
strax sättia Eldh på gården, och lofwade när Jorden blifwer bar, så will
han gå m[ed] dem, låta brÿggia, baka, koka och bära matt och dricka till
dem och hålla ett friskt lefwerne. deßlijkest giorde Pehr Håkonson
ett allord m[ed] Pehr Arwidson sitt syskonbarn i Blekinge och Gwe-
wijk boendes om 8 dlr Sölfr:mt fract öfuer hafwet eller salt-
siön till Bornholm, at han skulle skaffa lille Nils och lille Börie
fort öfuer till Borhnholm, dett han och wist utlofwade att beställ[a]
och då folgde han dem om en lögerdagz afton förste gångh till
Ulßmåla, och föränsom Pehr Håkonson gick fram till gården, at
bespeija tilfellet om wårt rådslagh kunne gå an, så gaf han oß
ett sådant teckn, att då han gick uthom gården och hwißlade
åtth oß, så skulle wij strax komma fram: men efter der war
fremmat folk i Ulßmåla den natten, så gick icke wårt anslagh
fort den gången, så blef Pehr Håkonson qwar i Ulßmåla om
samma natt, och satt en långh stundh på aftonen och plägade sigh m[ed]
bonden: men wij som hölto skiöltwacht, då wij sågo dett drögdt länge på
qwellen, så ginge wij tillbaka söder utj en haga, slogo up Eldh, och
giorde för oß en stoor stockEldh, och lågo och wermde oß emott den,
om Söndagzmorgonen bittiga, så kom Pehr Håkonson till oß, och
sade för oß, att dett icke teckn i aftons att fremija wårt upsått,
och enskyllade sigh för oß, och sade till oß, ligger i morgonstunden
uth m[ed] kÿrckiowägen lurer och achter up, så få i sielfwa see huru
många som gå till kÿrckia ifrå Ulßmåla, sölfuer och peningar
sade han, så hafuer iagh bespeijat, sampt är en stoor kista,
och sampt i ett skåp i nÿa stufwan, och då kÿrkiofolk är vmgån-
git, så få i taga så mÿckit Eder behagar, så gick Pehr Håkanson
ifrå oß till Tingzåß kÿrckia, och en stundh der eftre så kom
en ungh dräng ifrå Ulßmåla, som oß speÿade och rögde, han sade
att han skulle gå till grannarna, och skaffa sigh folk, som skulle
wachta ulßmåla gårdh för tiufwar, emedan folk war widh kyrc-
kia, och der m[ed] ginge de förste gången der ifrå m[ed] oförättat
sak tilbaka igen åtth nÿekyrkio sochen.

2. Andre gången om Måndagen der efter, så sändte lille Nils Budda-
Nißen till Pehr Håkonson i Långasiömåla, m[ed] wenligh begäran
att han änteligen will mötha honom och lille Börie om Tißdagz
morgonen sunna Törnamåla widh mijlastolpen, så gick Pehr
m[ed] dem till Ußmåla, och war rådet så makat, att om de funne
Oluf i Ulßmåla heema, så skulle de slå honom ihiäll och alt hans
folk, taga bort hwadh de funne och sättia Eldh på hwsen, då
war Oluf inthet heema, och bekende att de ginge den aftonen
tilbaka m[ed] oförrättat sak, och folgde Pehr Håkonson i Långa-
siömåla heem och lågo der om natten, och åthe och druckte der både
om aftonen och morgonen, och sade, att de ofta tilförne hade
ätit och legat der om nätter, föränsom wij nu skildes åtth den
andre gångh, så sade Pehr Håkonson till oß i Långasiömåla,
nu hafuer iagh eij oftare tijdh gå m[ed] eder till Ulßmåla, uthan iag
will gifwa Eder matt och dricka, och achter i uth honom, och seer till
i få slå ihiäll honom, hwar i finne honom, och går så fram
till gården och slår ihiäll folket, och tager hwadh i finne der, och
så will iagh gå m[ed] Eder till Gwewijk, och skaffa Eder fort åtth Born-
holm, som iag Eder lofwat hafuer.

3. Tredie gången om fredagzmorgonen, så lågo de i försått i en Ene-
backe och mötte Oluf i Ulßmåla på sin qwarnewägh, och så togh
lille Börie och BuddaNißen fatt på Oluf, och lille Börie stack
honom tw stÿngh ett i hwart axleöga, En stund der efter kom
en lijthen flicka löpandes, den löp lille Börie up, och fick henne
i wenstra armen, hölt för munnen, och frågadt henne hwar
faderens penningar äre, och stack henne wnder hakan ett stÿngh
och så blef hon dödh. sedan ginge de fram i gärdet, och lade sigh
widh 3 st: stoora steenar, så kommo Olufz hustro, hans gifta
dotter och en inhÿses qwinna, så språngh lille Börie up, och sade
åtth oß, om i icke göre eder flÿtt m[ed], så skole i få ett tusen knef-
la, och så språngh han först up åtth Olufz hustro och slogh henne
ihiäll, sedan lop han up datteren ett långt stÿcke fram på
gördet, och slogh henne ihiäll, emedan skött lille Nils inhÿses
konan, och BuddaNißen språngh strax efter henne fördij hon
lop, och så slogh han hufwdt sönder på henne m[ed] en bößa, så
rende lille Börie som en hundh för åtth till gården, och fan
sonen, som gick westan gården och ärgde, och sade åtth sonen
häf ifrå digh knijfwen, iagh skall sticka ihiäll digh rättnu, och
om lille NIls icke hade förtagit lille Börie, så hade han
stuckit ihiäll sonen, och lille Börie upbröt 7 st: dörar och låsar
för kistor och skåp, lille Börie togh ett kappespenne, 11/2 stoop brenne-
wijn, item en bößa, och mehr beplichtade han sigh, de eij togo, sölf-
wer och peningar, som de mäst sökte efter, så funno de icke fördij
de woro bortgömbde, då denna ÿnkeliga mordh och rof woro be-
gångne, så folgdes de alla tre heem der ifrå. Tre dagar der
eftre så kom Pehr Håkanson i Långasiömåla till oß, och wille
wara lijka delachtigh m[ed] oß af samma rof. frågade först efter
lille Börie, sedan efter BuddaNißen, och sporde oß till, hwadh wij hade
fått till bästa i Ulßmåla, oanseedt han hade wäll dett före spordt
och wiste så wäll som wij, huru mÿcket dett war: lilla börie sade, att
han är blefwen BuddaNißen så leedh, att han orkar icke see honom
för sin ögon, och om Pehr Håkanson tager honom fram m[ed] sig till
Törnamåla, så kan folket see, att han hafuer giordt en falsk
gerningh, då sade Pehr Håkonson, dett woro bättre hafua honom
bort i en backe, och slå en blÿkula igenom honom, och Pehr sade
han går så länge m[ed] Eder och tåpar, tildeß han blifuer fången
och fast tagen, och stÿrckte BuddaNißen till att skaffa sigh pe-
ningar på Någott sätt, och gifwa honom, så wille han skaffa ho-
nom fort till Bornholm, BuddaNißen gick till sin syster, och
stall ifrå henne en sölfkädia, och gick så till Pehr Håkonson
m[ed] samma sälfkädia, och mehr wiste icke lille Nils berätta i denna
sak

4. ÿtterligare tilfrågades lille Nilß, om han wiste någott berätta om
lille Böries och hustro Ingerdz Eskils datter i Jdekulla olofliga
umgenge och beblandelse, efter som de äre gifta personer och heema
i en gårdh ? Swarade lille Nils, de hafwa stått i uppenbart
rÿchte i 2 åhr för hwarandra, och ifioll höst paß en månat
för Michaelis, då w:tt Johan Michelson hölt fierdingzTingh
i Rimßehult, så berömbde lille Börie i Idekulla sigh för migh, att
han då reedh heem till Jdekulla, och då samma gångh aflade
han barn m[ed] Ingerdh, som hon nu födt hade här i fengelset
och deßuthan skrept, att han hade en natt fem gånger sin olof-
liga beblandelse m[ed] henne, och sedan så ofta han behagade, han
hafuer ofta burit både matt och dricka till dem i Skogen.
Samma dagh framhades för Rätten lille Börie i Jdekulla, och
tillfrågades först, hwem som inrådde honom och de andra begå dett
ÿnkeliga mordh och roff i Ulßmåla? swarade han at Pehr Hå-
kanson i Långasiömåla giorde dett, då han kom ifrå Trästens-
hult tilbaka igen, kom han till Jdekulla, och frågade migh, om
iagh wille wara delachtigh m[ed] lille Nils i Olufzbooll, utj en handell
han hafuer på 40 dlr sölfr:mt enstädes, då tänkte iag dett war i
Blekinge och östra häradt hooß den karll, som skiött lille Nils i Olufz-
booll, då bondefeltet war uthe, då frågade iagh lille Nils hwadh dett
war för handel, sedan Pehr Håkonson war sin kooß? swarade
lille Nils, räk migh din handh, att dw will tÿga, så skall du få wetta
och så slogo wij händer samman, då sade lille Nils, att Pehr Håkonson
i Långaiömåla gaf anslagh på en rijk bonde Oluf Gertonson i
Ulßmåla och Tingzås sochen, och som han lofwar, så will han
gifwa oß godh anledningh, huru wij skole få hans sölfuer och pe-
ningar m[ed] godt maner, och om du will wara m[ed], så skall du få
frijbÿte, hwartill lille Börie samtÿckte strax.

1. första gångh ginge wij alle tre lille Nils BuddaNils och iagh till
Pehr Håkonson i Långaiömåla, då wij kommo emott hans gård
så gick han heem efter matt och dricka och bar till oß, och då wij
hade ätit och druckit, så war dett om en lögerdagzafton, så folg[de]
Pehr Håkanson oß till Ulßmåla, så giorde wij sådana allordh oß
emillan på wägen widh wij ginge, att huilken af oß som först
skulle blifwa fengslat, så skulle ingen röija den andre, ochså
folgdes wij åtth till Ulßmåla, och då wij kommo dijtt, så gick Pehr
in i stufwan, och blef qwar der öfuer nattne, och lille Nils
BuddaNißen och iagh lågo söder i hagen och slogo up Eldh, och giorde
en stockEldh för oß. Om Söndagzmorgonen så ginge Pehr i
Långasiömåla och Oluf i Ulßmåla till Tingzås kÿrckia, och
säger lille Börie, att han och hans stalbröder sågo dett, en
stundh der efter, så swartade lille Nils sigh i sitt ansichte m[ed]
krudt, och sågh uth som en diefwell; så att han räddes för honom
men BuddaNißen swartade sigh lijtet i sitt ansichte, så afrådde
wij hwarandra, och försökte inthet ondt den gången, uthan
öfuergåfwo, och ginge den gångh der m[ed] heem till Jdekulla,
der iag är heema.

2. Andre gången om Tißdagen der näst efter, så sände iag och
lille Nils BuddaNißen till Pehr Håkanson i Långasiömåla m[ed]
wenligh begäran, att han wille möta oß söder uthan Törna-
måla widh Mijllestolpen, och folgde Pehr strax m[ed] buddanißen och
kom till oß, så ginge Pehr Håkonson och iagh fram till Ulßmåla
Pehr frågade om han fick köpa sigh några skeppor rogh men
Oluf war då icke heema, lille Nils och BuddaNißen woro då
i gärdet strax hooß hwsen, och så ginge wij alla tillbaka igen
till Långasiömåla den gångh m[ed] oförättat sak, och blefwo
der öfuer natten

3. Den tredie gångh, så ginge de alle tre om en Torßdagzafton
åstadh, och om fredagzmorgonen bittiga[F] de till Ulßmåla, och då [F; kommo]
lade de sigh i försått i en Enebacke emillan Ulßmåla gärde
och qwarnen, och så kom Oluf Gertonson sielf i Ulßmåla, och gick
till sin qwarn, och så togh lille Börie och BuddaNißen först fatt ho-
nom, som han säger, och lade ett reep i munden på honom, och de
hde samma reep m[ed] sigh, och bekende m[ed] gråtande tårar, att han
stack Oluf 2 stÿngh, och strax blef han dödh, wäll frågade de honom
ofta eftre sina peningar men han wille icke uptäckia dem, och
der m[ed] skÿndade de m[ed] honom hastigt till döden.
NB Olufz hustro slogh han i hufwdt m[ed] en bößa, så att hon strax blef
dödh: och så språngh han strax efter den gifta dotteren, och lop ett
långt stÿckie efter henne fram på gärdet emott gården och
då han hinde henne, så skar han strupen af henne: den
lilla flickan så hölt BuddaNißen, och lille Nils stack henne
ihiäll, inhÿsesqwinnan så skött lille Nils m[ed] sin bößa, och
BuddaNißen slogh henne i hufwdt m[ed] sin bößa, och då ginde
de alla tre fram till gården, och så mötte de sonen, och
sade till honom, tagh hijtt knijfwen, och achtade sticka honom
ihiäll, och bekende att lille Nils och han upbrute 7 st: döre-
kiste och skåplåsar, lille Nils togh 11/2 stoop brennewijn och en
lijthen ottingh m[ed], som dett war utj, lille Börie togh ett Kappe-
spenne och en bößa : lille Nils togh ett par hwita strumpor:
men BuddaNißen togh inthet, uthan fick supa m[ed] brennewijn
sölfuer och peningar funne de inga : fördij de woro bortgöm-
de, och beplichtade sigh på dett höfsta, att de icke togo dett
ringaste grand mehr i Ulßmåla, och der m[ed] ginge de heem ått Nÿe kyr-
kio sochen.

4. Tilfrågades lille Börie i Jdekulla gift man, om han hade aflat
barn m[ed] Ingerdh Eskilßdotter gift hustro ibidem, som hon nu i deße
dagar här i fengslet födt hade? så bekende han m[ed] gråtande tårar
at han den sÿnden begått hade.

5. Tilfrågades konan Ingerdh Eskilsdotter gift hustro i Jdekulla, om
lille Börie gift man hennes gårdbo hade aflat m[ed] henne dett
barn, som hon nu här i fengslet födt hade, huilket strax blef
dödt? J förstone wille hon icke bekenna, uthan sade dett war
hennes echta barn, som hon] m[ed] sin man aflat hade : dock
omsider m[ed] stoor möda och lockande, så bekende hon, att lille
Börie gift man hennes gårdbo hade aflat samma barn m[ed] henne
och är mÿckit swagh eftre barnefödslen.

6. Tilfrågades Lars Ebbeson i Jdekulla Ingerd Eskils dotter echta
man, om han wille befrija sin echta hustru m[ed] 12 Ehrlige bo-
faste dannemän ifrå detta uppenbara och grofwa Rÿchte, som
hon tilförende lätt sigh merkia? swarade han, dett kan iag nu
ingalunda giöra.
Utaf föregången noga ransakningh, peccatorum egen bekennelse och skiäll

Resolutio: 1). af Gudz lagh Gen: Cap 9 Exod: Cap 20. 2) af Sweriges Lagh
Eedzöreb[a]ll[ken]: Cap 42 dömbdees lille Nils i Olufzbooll, lille Börie i Jdekulla
till att halßhuggas och deras kroppar steglas för dett grufweliga
mordh och Rooff, som de i Ulßmåla på bonden Oluf, hans hustro
barn och inhÿsesqwinna nembl: 5 menniskior begåt hade, 7 st: dörar
kiste och skåplåsar upbrutit, ransakat alla rum och gömer i hwset
röfwat 11/2 stoop brennewijn, en bößa, ett kappespenne och ett par
ulstrumpor etc som ransakningen utwijsar.

Jtem Levit: Cap 20. et Dent: Cap 22. och högm[åls]ba[ll]ken: Cap 5 dömbdes lille
Börie i Jdekulla för dubbelt hoor begått m[ed] sin gårdqwinna och
gift hustru Ingerdh Eskilsdotter att halßhuggas NB. Konan hörer
wnder Nÿa Bergqwara frijherreskap, och skall der förhöras och afdöm[as]
dock utj diupaste wnderdån= och ödmiukheet höglof: kong: hofrätten
i GöthaRijke öfuersändes denna Ransakningh och domar nådgunstigen
uptaga, revidera och censurera.

Olof Gertonsson (- 1667)