Marna Hansdotter

Father: Hans Henriksson (~1632 - 1716)

Mother: Sissa Trulsdotter (~1630 - 1698)

Domkapitlets i Lund arkiv, vol. FIIf:7, s. 152f.


Skrivelse från Pål Hansson till konsistorium 1690 6/3. "Som jag själv av kristligt uppsåt ungefär vid Mikaelis sistl. begärde klockaren i Södervidinge Hans Henrikssons dotter Marna Hansdotteer till äkta, och hon till samma tid i kyrkoherdens tillika med min faders och hennes föräldrars närvaro min begäran behagade och samtyckte, mendas någon tid därefter vid pass 3 veckors förlopp samma sitt gjorda äktenskaps löfte upprepade, och synes på intet sätt sig vilja därtill bekväma låta. Alltså är min begäran, det konsistorium ville samma sak till förhör under händer taga, och möjligast flit använda, att om hon Marna sig alls intet till vänligt ja och äkternkap besinna vill, jag måtte då tillåtas att se mig om på andra rum, såsom jag för hushållning skull och ett öde bruk som jag antagit haver ¿en trogen Echta maka nu snart kunna behöfwa¿.


Källa: Markus Gunshaga


Domkapitlets i Lund arkiv, vol. FIIf:7, s. 153ff.


Skrivelse från Hans Henriksson till konsistorium dat. Södervidinge 1690 9/3: ¿Jag fattige Mann som är geråden I dän bedröfwelsse Nu Uttij Minn ålderdomb, att iag som ännu aldrig i Min lifsstidh har warit för någen Rättegång medh min näste; Måste lijkwäll nu för dänna Eders Höge Ehrwyrdighetters Nådige Øgon mig inställa¿. Och i så djupaste ödmjukhet förbida vad den högste guden genom konsistorium mig och min nästa varder till döma. Därför är jag förorsakad att bedja konsistorium täckes nådeligen att upptaga och anse de orsaker som jag på min dotters vägnar har i denna ringa skrift av nödträngande, för min enfaldighets skull och som aldrig har varit för rätten, måste frambjuda nämligen dessa äro orsakerna att min dotter har ganska emot sin egen vilja, håg och hjärtelag räckt drängen Pål Hansson handen, för drängens fikenhets skull uti dess friande, så och därnäst min fattiga mans mycken tillrådelse, på den andra sidan. Förty första gången drängen Pål min dotter begärde kom han till oss mitt om nattetid, och åter få dagar därefter kom han havandes sin fader med dig då natten pågick, och efter min dotter tänkte så och sagde, och jag är så ångest, då sade jag det är icke annat än den förhåg som äktenskaps besvär med sig förenar, sedan aktade jag icke mer efter härmas gee bärder äller åthäfvor, utan hon gick uti vår kammare och skulle föra sig i kläder; och som hon blev länge där ute, gick min gamla hustru ut till henne ¿och fant henne reestande och befwande så att hon icke kunde sig siälf föra i kläder¿. Emellertid gick jag ehuruväl mig nu själv till förkreedt och ville göra vår präst den äran och bedja honom in i vårt hus, ¿då blev min dotter så af räddhogha för Prästens närwaro, och som alt mycket allwarsampt, beerådt, Meennandes förseent wara att säga Neij, och gaf emott sin egen fullberådhe high mycket dårligen sitt bedröfwel. Jaa ifrån sig, huilket hon sedan de woro reesta på heemwägar, betterl: ångrade, grätt och gaff sigh ynkeliga, säijandes sig slät ingen kiärlek nånsinn kunna till drängen fåå¿, varöver jag blev mycket ill vid, och sade du måtte sagt mig det rent ut förre i hinn aftonen, hon svarade att ¿hon tordes icke; ett för att hon icke wille giöra mig hennes fader emott, och för dätt andra att wår präst som dock allrig wart wan att komma i wårt hus då war kommen¿. Mens ankangande att det är för CE berättat, att för den skull att hans näml. drängens fader blev skylt för sina bedrifter, att min dotter skulle där fått leda till honom det är sannerligen ingalunda den första och rätta huvudorsak, men detta är den rätta orsaken, att min dotter har aldrig den allraringaste kärlek kunna befunnit uti sitt hjärta till drängen Pål, varför jag jämte min dotter Marna Hansdotter ödmjukligen ber CE åtskilja denna ¿hennes obetänckte hands uträckanhe¿, som uttydes efter kyrkoordningen att vara den trolovning; och ber att CE täcktes dock i nåder anse vårt ringa och ganska släta lägenhet ¿först att iag uttij min ålderdom är mycket hårdt beklämdt, och min arma gambla och alltidh mycket siuka hustue, är och mycket hiärteklämdt øfuer sådan tumult, som wij uttij wår höga ålder måste utstå¿.




Källa: Markus Gunshaga