![bolhemius.jpg](/_next/image?url=https%3A%2F%2Fmedia.slektforskning.se%2Fbrandt%2Fbolhemius.webp&w=640&q=75)
Karl Bolhemius (Carolus Caroli)
(ff ff mf mm mm f)Kyrkoherde i Markaryd 1664-1704. Was 74 years old.
Mother: Anna Larsdotter (- <1679)
Born | 29 Oct 1630 Boda, Byarum (F)1) | |
Dead | 18 Apr 1705 Ulvsbäck prästgård, Markaryd (G)2) | 1705 September 13 Ährewärdiga och Högwällade Herr Carl Bolhemium gudsförsamblingh i Markaryd ... och .... kyrkioherde uthi 41 åhr död den 18 April 74 åhr 6 månader, 3 dagar gammal Markaryd C:1 sid 191 |
Buried | 13 Sep 1705 Markaryd (G)2) |
Married | 26 Jun 1664 3) |
Married | 8 Feb 1676 3) |
Smolandi Upsalienses III, nr 769
769. Carl Carlsson (Carolus Caroli) Bolhemius. UM 1653 -/8, smål. (namnet stavas "Boolhemius"). NM 20/8 (Vistr. nr 143).
Född i Boda, Byarum, 1630 29/10, son till nr 212. Skol. i Jönköping 1643, gymn. i Växjö 1651. Prv 1657 4/12 till huspredikant hos Gustaf Banér, hos vilken han tidigare varit praeceptor. Var 1662 26/2 huspredikant hos Gustaf Posse, som då rekommenderar honom till Fryele pastorat (VDA 1662:50). Khe i Markaryd enl. kungl. resolution 1664 3/5. Avstod pastoratet 1704 till sin måg Gustaf Lallerman. Död i Markryd 1705 18/4 och begr. 13/9, då i testamente gavs till kyrkan 5 dlr.
I sin gränsbygd hade C. C. B. att ustå stora olägenheter av det danska kriget och snapphanefejden. Han skriver till K. Mt 1677, att han "merendels är min ringa förmåga att egenom kvitt, i det Eders Kongl. Maj:ts armé tvänne gånger haver marscherat prästegården Ulfsbäck förbi och det gräs och hö största delen jämväl och en del av säden förtärt, som i dessa tvänne nästflutne åren är blevit." Dessutom hade han "förmedelst krigsfolkets översättande mist den stora båt eller färja, som jag måste hålla till församlingens och min överresa till kyrkan, mig till stor skade och bekostnad." Han anhöll nu om vederlag och skattefrihet för sig och prästgården på livstid, vilket beviljades genom kungl. brev av Ljungby 1678 3/12. Detta år gästades även prästgården två gånger av konungen: 1/2 på resa till riksdagen i Halmstad och 5/3 på återresan till fältlägret vid Kristianstad. Under kriget måte C. C. B. "av fruktan för fienden och snapphanar hålla predikan på kyrkogården eller ett stycke från kyrkan på en äng utmed laga ström, Råsudden kallad, på det folket kunde, om nöden trängde, salvera sig i skogen. Ty allt omkring hade de utställt vakter, när gudstjänsten förättades. Fördenskull har ock kyrkoherden måst med hustru och barn mestadelen hålla sig upp mot Hinneryd sn vid Gällareböke på en mosse, undsagd av snapphanar med mord och brand." - Efter kriget drabbades C. C. B. av ännu en olycka, i det att prästgården natten mellan 3 och 4 juni 1682 "ynkeligen avbrann." - Hans porträtt målat i olja finnes i Nordiska Muséet.
Carolus (Caroli) Bolhemius, 1664-1704. Född den 29 okt. 1630 i Boda, Byarums församling, och son till sederm. kh. i Bondstorp Carolus Haquini och Anna Larsdotter. Stud. i Uppsala 1653 i augusti, prv 4/12 1657 till huspredikant hos riksrådet Gustaf Banér, reg.-pred. vid Västerbottens infanteri 1663, kh. här 1664, avstod 1704 pastoratet till sin måg Gustaf Lallerman. Död den 18 april 1705.
Efter herr Erlands död ingino en del sockenbor till konungen med anhållan, "att icke någon präst måtte oss påträngas utan vår prästänka med en skickelig man bliva varande nådåret försörjd och den måtte ock vår kyrkioherde bliva." Andra åter begärde, att den avlidnes broder Peder Pauli, som i 33 år varit kaplan i socknen, skulle bliva kh. I resolution 2/4 1664 förklarade sig konungen hava fäst avseende vid båda parternas önskemål. Å ena sidan vore det billigt, att änkan "för sin salige mans långlige tid församlingen gjorde tjänster och merita" bleve ihågkommen, men å andra sidan funnes skäl, som talade till herr Peders förmån. Hans förfäder hade i många år tjänat i församlingen och burit stora tunga, dels genom fiendens härjningar, dels genom åtskilliga i Ulvsbäck hållna möden. Kungl. Maj:t resolverade därför, att om änkan kunde "innan nådårets termin bliva med någon tjänlig och skickelig man försedd", skulle han bliva kh. i Markaryd. Herr Peder skulle i sådant fall erhålla Hinneryd med halva vderlaget och den ena stommen. Vore änkan icke gift före nådårets utgång, ägde herr Peder att tillträda hela gället med båda församlingarna. Sedan B. gift sig med änkan och på grund av ny kungl. resolution av 3/5 1664 installerats till kh., begärde Markaryds socken, att Hinneryd åter måtte därmed förenas, bilken anhållan icke bifölls. (Eckl. saml.).
I skrivelse till konungen 1677 klagar B., att han är "merendels mina ringa förmåga och egendom kvitt, i det Eders Kongl. Maj:ts armé tvänne gånger haver marscherat prästegården i Ulvsbäck förbi, och det gräs och hö störstadelen, jämväl och en del [av] sägen förtärt, som i denne tvänne nästförlutne åren är blevit." Han hade vidare "förmedelst krigsfolkets översättiende mist den stora båt och färja, som jag måste hålla till församlingens och min överresta till kyrkian, mig till stor skada och bekostnat." Han begärde därför att få åtnjuta den del av tionde och vederlag, som hans företrädare haft, ävensom skattefrihet på livstid för pastoratet och prästgården (Eckl. saml.). Denna anhållan beviljades genom kungl. brev, daterat Ljungby 3/12 1678. Samma år gästade Karl XI prästgården, dels den 1 febr. på resa till riksdagen i Halmstad, dels den 4 mars på återresan till lägret vid Kristianstad. Om de dåvarande kyrkliga förhållandena berättas det: "under den tiden har man mycket av fruktan för fienden och snapphanar måst hålla predikan på kyrkiog[ården] eller ett stycke ifrån kyrkian på en äng ut med Laga ström, Råsudden kallad, på det folket kunder, om nöden trängde, salvera sig i skogen. Ty allt omkring hade de utställt vakter, när gudstjänsten förrättades. Fördenskull har ock kyrkioherden måst med hustru och barn mestadelen hålla sig upp mot Hinneryd s:n vid Gällareböke på en mosse, undsagd av snapphanar med mord och brand." (FPC). Krigstidens många besvärligheter buros dock av B. med stort tålamod. För övrigt omtalas han som en i ämbetet vaksam och i umgängelsen enkan och rättrådig man. Hans porträtt, målat i olja, finnes i Nordiska Muséet.
769. Carl Carlsson (Carolus Caroli) Bolhemius. UM 1653 -/8, smål. (namnet stavas "Boolhemius"). NM 20/8 (Vistr. nr 143).
Född i Boda, Byarum, 1630 29/10, son till nr 212. Skol. i Jönköping 1643, gymn. i Växjö 1651. Prv 1657 4/12 till huspredikant hos Gustaf Banér, hos vilken han tidigare varit praeceptor. Var 1662 26/2 huspredikant hos Gustaf Posse, som då rekommenderar honom till Fryele pastorat (VDA 1662:50). Khe i Markaryd enl. kungl. resolution 1664 3/5. Avstod pastoratet 1704 till sin måg Gustaf Lallerman. Död i Markryd 1705 18/4 och begr. 13/9, då i testamente gavs till kyrkan 5 dlr.
I sin gränsbygd hade C. C. B. att ustå stora olägenheter av det danska kriget och snapphanefejden. Han skriver till K. Mt 1677, att han "merendels är min ringa förmåga att egenom kvitt, i det Eders Kongl. Maj:ts armé tvänne gånger haver marscherat prästegården Ulfsbäck förbi och det gräs och hö största delen jämväl och en del av säden förtärt, som i dessa tvänne nästflutne åren är blevit." Dessutom hade han "förmedelst krigsfolkets översättande mist den stora båt eller färja, som jag måste hålla till församlingens och min överresa till kyrkan, mig till stor skade och bekostnad." Han anhöll nu om vederlag och skattefrihet för sig och prästgården på livstid, vilket beviljades genom kungl. brev av Ljungby 1678 3/12. Detta år gästades även prästgården två gånger av konungen: 1/2 på resa till riksdagen i Halmstad och 5/3 på återresan till fältlägret vid Kristianstad. Under kriget måte C. C. B. "av fruktan för fienden och snapphanar hålla predikan på kyrkogården eller ett stycke från kyrkan på en äng utmed laga ström, Råsudden kallad, på det folket kunde, om nöden trängde, salvera sig i skogen. Ty allt omkring hade de utställt vakter, när gudstjänsten förättades. Fördenskull har ock kyrkoherden måst med hustru och barn mestadelen hålla sig upp mot Hinneryd sn vid Gällareböke på en mosse, undsagd av snapphanar med mord och brand." - Efter kriget drabbades C. C. B. av ännu en olycka, i det att prästgården natten mellan 3 och 4 juni 1682 "ynkeligen avbrann." - Hans porträtt målat i olja finnes i Nordiska Muséet.
Carolus (Caroli) Bolhemius, 1664-1704. Född den 29 okt. 1630 i Boda, Byarums församling, och son till sederm. kh. i Bondstorp Carolus Haquini och Anna Larsdotter. Stud. i Uppsala 1653 i augusti, prv 4/12 1657 till huspredikant hos riksrådet Gustaf Banér, reg.-pred. vid Västerbottens infanteri 1663, kh. här 1664, avstod 1704 pastoratet till sin måg Gustaf Lallerman. Död den 18 april 1705.
Efter herr Erlands död ingino en del sockenbor till konungen med anhållan, "att icke någon präst måtte oss påträngas utan vår prästänka med en skickelig man bliva varande nådåret försörjd och den måtte ock vår kyrkioherde bliva." Andra åter begärde, att den avlidnes broder Peder Pauli, som i 33 år varit kaplan i socknen, skulle bliva kh. I resolution 2/4 1664 förklarade sig konungen hava fäst avseende vid båda parternas önskemål. Å ena sidan vore det billigt, att änkan "för sin salige mans långlige tid församlingen gjorde tjänster och merita" bleve ihågkommen, men å andra sidan funnes skäl, som talade till herr Peders förmån. Hans förfäder hade i många år tjänat i församlingen och burit stora tunga, dels genom fiendens härjningar, dels genom åtskilliga i Ulvsbäck hållna möden. Kungl. Maj:t resolverade därför, att om änkan kunde "innan nådårets termin bliva med någon tjänlig och skickelig man försedd", skulle han bliva kh. i Markaryd. Herr Peder skulle i sådant fall erhålla Hinneryd med halva vderlaget och den ena stommen. Vore änkan icke gift före nådårets utgång, ägde herr Peder att tillträda hela gället med båda församlingarna. Sedan B. gift sig med änkan och på grund av ny kungl. resolution av 3/5 1664 installerats till kh., begärde Markaryds socken, att Hinneryd åter måtte därmed förenas, bilken anhållan icke bifölls. (Eckl. saml.).
I skrivelse till konungen 1677 klagar B., att han är "merendels mina ringa förmåga och egendom kvitt, i det Eders Kongl. Maj:ts armé tvänne gånger haver marscherat prästegården i Ulvsbäck förbi, och det gräs och hö störstadelen, jämväl och en del [av] sägen förtärt, som i denne tvänne nästförlutne åren är blevit." Han hade vidare "förmedelst krigsfolkets översättiende mist den stora båt och färja, som jag måste hålla till församlingens och min överresta till kyrkian, mig till stor skada och bekostnat." Han begärde därför att få åtnjuta den del av tionde och vederlag, som hans företrädare haft, ävensom skattefrihet på livstid för pastoratet och prästgården (Eckl. saml.). Denna anhållan beviljades genom kungl. brev, daterat Ljungby 3/12 1678. Samma år gästade Karl XI prästgården, dels den 1 febr. på resa till riksdagen i Halmstad, dels den 4 mars på återresan till lägret vid Kristianstad. Om de dåvarande kyrkliga förhållandena berättas det: "under den tiden har man mycket av fruktan för fienden och snapphanar måst hålla predikan på kyrkiog[ården] eller ett stycke ifrån kyrkian på en äng ut med Laga ström, Råsudden kallad, på det folket kunder, om nöden trängde, salvera sig i skogen. Ty allt omkring hade de utställt vakter, när gudstjänsten förrättades. Fördenskull har ock kyrkioherden måst med hustru och barn mestadelen hålla sig upp mot Hinneryd s:n vid Gällareböke på en mosse, undsagd av snapphanar med mord och brand." (FPC). Krigstidens många besvärligheter buros dock av B. med stort tålamod. För övrigt omtalas han som en i ämbetet vaksam och i umgängelsen enkan och rättrådig man. Hans porträtt, målat i olja, finnes i Nordiska Muséet.
- Sources
- 1. Smolandi Upsalienses band III, sid ? nr 769
- 2. Markaryd C:1 (1688-1716), sid 191
- 3. Växjö Stifts Herdaminne del 3, sid 88