Jörgen Christoffersen

Jörgen Christoffersen (lat Georgius Christophorus, egenh) ca 1617-1630


J C, om vars härkomst och tidigare år ingenting närmare är känt, var född ca 1560. Han hade tagit magistergraden förmodligen vid Köpenhamns universitet och var när han första gången påträffas i källmaterialet rektor vid Herlufsholms skola. När kyrkoherden Tyge Pedersen i Vä 1591 på grund av ålder och skröplighet önskade lämna sin befattning, blev J C av Herlufsholms "skoleherre", den berömde historikern Arild Huitfeldt föreslagen till dennes efterträdare, "fordi hand sig troligen haffue foreholdidt i then anden thieniste". Efter en korrespondens mellan borgmästare och råd i Vä med biskop Mogens Madsen prästvigdes J C 1591 till Kyrkoherde i Vä. I ett brev till stadens styresmän 1591 21/4 uppgav biskopen, att J C nu blivit ordinerad och invigd samt att han hade fått ett mycket gott intryck av denne: "Har forfarit at han merchelige sigh haffue baade udi boglige konster saa och udi then hellige schrifftis rette forstand forfremmidt och forbedith, varför han nu rekommenderas till det beste".
Några år senare 1599 omnämnes J C som prost i Gärds härad. I slutet av detta år anklagade han professor Laurits Skavbo (Scavenius), sedermera biskop i Stavanger 1605-26, för underlåtenhet att betala tillbaka en penningsumma. Skavbo har själv som Köpenhamns universitets notarie 1599 22/12 intagit denna anklagelse i konsistoriets protokoll.
J C var bekant även med en annan av Köpenhamns universitets professorer, nämligen Johannes Stephanius, senare rektor vid Sorö skola. I ett i dennes konceptbok bevarat brev, daterat Sorö 1610 9/9, ber Stephanius J C att lägga ett gott ord för studenten Jacob Lauritsen. Denne hade rest utomlands till Herborn (i Nassau), Basel och Strassburg med gossarna Björn och Axel, söner till Ove Urup på Ovesholm, men synes efter hemkomsten inte ha kunnat göra ordentlig räkenskap för sina förehavanden. De båda adelsyngligarna dog bägge ganska unga 1612 rep 1621, något som framgår av deras epitafier i Träne kyrka.
Staden Vä var före katastrofen 1612 en ganska välmående ort, särskilt berömd för sina guldsmeder, som räknades till de främsta i Norden. Kyrkan byggdes 1591 med en "Nykyrka" i norr. Klocktornet över vapenhuset i söder förhöjdes 1604 till sin nuvarande höjd samt försågs liksom tidigare nykyrkan med svängda renässansgavlar och en liten blyspira. Huruvida J C haft något att göra med dessa åtgärder beträffande Vä kyrka är okänt.
J C, "woris kiere herridtzprovest", utsågs 1610 till deputerad vid hyllningen i Lund s å 15/4. Som intygsgivare vid äktenskapsmål förekommer han ett flertal gånger i domkapitlets protokoll. Han betalade prästskatt för Vä och Nöbbelöv 1611 och 1614, däremot inte 1612 och 1613, då han på grund av den skada han lidit av rikets fiender var befriad från skatt. I samband med de nyordningar som Kristian IV genomförde efter kriget fick J C vare sig han ville det eller inte finna sig i att flytta till Kristianstad, varvid han dock behöll prostämbetet i Gärds härad.
Tre brev till J C från den intensivt litterärt verksamme Bertel Knudsen Aquilonius, slottspredikant i Malmö och senare kyrkoherde i Löderup, kastar något ljus över den nanlagda stadens första tid. Aquilonius tackar 1616 13/12 j C för det goda mottagande han nyligen på sin resa till Blekinge fått av honom. Också Hans (Johannes) Andersen, kaplan i Kristianstad, tackas för god samvaro under besöket. I ett nytt brev 1616 17/12 skriver Aquilonius till J C, att han på sin tid vandrat vida omkring och sett Europas märkligaste trakter och städer, men knappast funnit någon plats som mera tilltalat honom än det nyuppbyggda Kristianstad och trakten däromkring. Han har fördenskull författat en äredikt (Panegyricus), som han sänder J C och ber denne meddela borgmästare och råd samt länsmannen Jens Sparre detta. I ett tredje brev från 1617 frågar Aquilonius J C till råds, om han skall ge ut sina brev. I Nederländerna och Italien är sådant vanligt, men hur skall man reagera i Danmark?
En nära vän till Aquilonius var Nicolaus Tryggonius, kyrkoherde i Vomb och senare i Brandstad. Denne märklige man producerade som skald och författare en mängd konstfull poesi. Genom att hylla sina samtida med epigram och ge dessa hyllningsdikter en personlig adress har han kommit att hugfästa minnet av en lång rad skånska prästmän, bland dem även J C. I såväl första som andra samlingen av sina "Poemata", tryckta 1606 rep 1614, ägnar Tryggonius dikter åt "Magistro Georgio Christophoro, Vhaehaniensis Ecclesae Pastori et Praeposito".
Dne första biskopsvisitationen i Kristianstad hölls 1617 17/4. Några dagar senare 25/4 befalldes länsmannen Jens Sparre i ett kungabrev att låta uppföra ett hus, där sockenprästen kunde ha en tillbörlig boning. Samtidigt förständigades Jens Sparre och biskopen Poul Mortensen Aastrup att bilägga en tvist som uppstått mellan kyrkoherde och kaplan om vilken som skulle uppbära rättigheten av Åraslövs socken och avge en skriftlig dom. Som kyrkliga befattnignshavare i Kristianstad nämnes kyrkoherden J C, komministern Johannes Andeae, rector scholae Haquinus och underläraren Severinus. Vid en ny visitation 1617 21/5 avhandlades i synnerhet skolans angelägenheter. I länsmannens, biskopens och prostens närvaro lovade borgmästare och råd rekotrn Haquinus 52 joachimsdaler i årlig lön förutom kostpengar, likpengar och discantpengar. Biskopen besökte Kristianstad också 1618 och 1619, varvid bl a stadgades, att degnerna kring staden skulle avstå 1/20 av sin lön till skolpojkarna i Kristianstad.
I ett brev till den nya biskopen Mads Jensen Medelfar skrev J C 1620 21/4, att kyrkoherden Anders Jörgensen i Huaröd önskade få brevets överbringare Anders Pedersen till degn. Denne hade en tid varit lärare för hans barn och var liksom biskopen själv bördig från Fyn. Klockartjänsten hade på grund av vakansen i biskopsämbetet stått ledig sedan Mårten föregående år (biskop Aastrup avled 1619 4/11). J C meddelar vidare i sitt brev, att skolan i Vä (bör säkerligen gälla Kristianstad) nu har varken rektor eller lärare och att eleverna har ferier, eftersom han inte förmått borgmästare och råd att skriva till biskopen om att få en rektor. Själv ville han tala närmare om saken vid det förstående landemodet.
Biskop Medelfar fann vid sitt första besök i Kristianstad i juni 1620 tillståndet vara i överrensstämmelse med vad J C uppgivit. Rektorn hade kallats på annat håll och höraren (underläraren) hade länsmannen Otto Marsvin utan all rätt beslagtagit och gjort till sina barns lärare. Till rekotr förordnades nu en man vid namn Olaus Petri (jfr Fjälkinge kh 3). När biskopen 1621 5/2 åter besökte Kristianstad, fann han skolan bättre än väntat. Vid visitationen 1622 6/3 förklarade församlingen sin belåtenhet med såväl J C som med komministern och rektorn. Gentemot sina prästerliga kollegor torde dock J C ha uppträtt ganska arrogant och egenmäktigt. Då häradets präster 1625 10/6 samlades till konvent i stadens ännu ej helt färdigställda kyrka, fick han därför en tillrättavisning av biskopen. Han lovade bättring, och biskopen tillägger i protokollet: "Gud give honom lycka härtill!"
Strider och konflikter präster emellan hade i äldre tider ofta rent ekonomiska orsaker. Detta gäller också om J C och prebendekomministern i Nosaby. Till landemodet 1624 21/9 införskaffade J C från borgmästare och råd i Kristianstad utlåtande av denna innebörd: Nosaby prästgårdsjord är lön och stipendium för hans prästtjänst. Nosaby och Vä kyrkogårdar är Kristianstads rätta begravningsplats tills staden fått en egen kyrkogård. J C är vår rätte kyrkoherde och villig att här i Kristianstad och Vä besöka de sjuka och begrava de döda. Då han är förhindrad, befaller han sin kaplan att sköta den saken. Prebendekomministern Peder Pedersen menade, att J C hindrade honom att predika över lik och att han inte fick den rättighet som kaplan vilken tillkom andra kaplaner i andra köpstäder. De båda prästerna kunde emellertid förlikas vid landemodet, som avgjorde tvisten huvudsakligen till her Peders fördel. Förlikningen gick ut på att denne skulle betjäna Nosaby som pastor men i Kristianstad endast efter J C:s tillsägelse taga sig an de sjuka och då få behålla det som gavs. Vigslar och kyrkotagningar hörde i princip J C till, men han skulle kunna överlåta dem till herr Peder. Komministern förskaffade sig ett kungabrev på Nosaby församling och prästgård och erhöll därmed en mera självständig ställning gentemot kyrkoherden i Kristianstad.
Den egenmäktige J C företog sig juldagen 1626 att på eget bevåg inviga Kristianstads kyrka. I en förklaring till biskopen 1627 13/1 sökte han försvara sitt handlingssätt: "Jeg haffuer intet andet giort paa Juhledag i min förste praedicken end forklaret Christi födsels histori og siden anden ordentlig mater; huis solennitet til saadana ny Kirker behörig kand ware Haffwer D:nus Episcopus sig förbeholden, huilket samme jag haffwer for dennom oc förkyndighet." Biskopen översände hela J C:s utredning av fallet i ett brev till kansliet. Vad som skett väckte Kristian IV:s stora förbittring, och länsmannen Otto Marsvin erhöll 1627 11/2 kunglig befallning att åtala J C och låta honom betala dryga böter till stadens hospital. Vidare befallde kungen i ett brev till kanslern Christian Friis 1627 29/12, att denne skulle kalla samman biskoparna i SJällands, Fyns, Aarhus och Lunds stift och inhämta deras yttrande i fallet. Det gällde ju Kristianstads kyrka, "som kronen og riget saa store penge kostet haver og framdelis koste wil."
Kungen tycks ha lugnat sig eftre det att biskoparna blviit hörda, och i ett brev till biskop Medelfar 1628 28/4 uppdrog han åt denna att inviga kyrkan. Det skedde under stora högtidligheter Heliga Trefaldighets dag 1628 8/6 i närvaro av ett flertal höga prominenser, dock ej Kristian IV själv. J C tilläts endast spela en underordnad roll som assistent vid invigningen. Biskopen lät fem år senare 1633 trycka sin invigningspredikan jämte en ingående redogörelse för de ceremonier, den musik såväl kör som instrumentalister och de övriga inslag, som öfrekom vid detta högtidliga tillfälle.
Enligt ett 1628 28/11 utfärdat kungabrev, som senare av någon anledning blev "kasseret", skulle j C "resignera" och få Christopher Hansen till medhjälpare och tilltänkt efterträdare. Ett nytt brev till länsmannen Jörgen Urne 1629 21/4av i stort sett samma innebörd tillförsäkrade Christopher Hansen successionsrätt till pastoratet.
J C Avled 1630 15/1 eftre att inemot 40 år ha varit kyrkoherde i först Vä och sedan Kristianstad. Ett vackert epitafium över honom och hans famlij finns uppsat i Heliga Trefaldighets kyrka. Det med figurskulpturer och ornament oerhört rikt dekorerade ramverket innefattar fält med bibeltexter från Fil 1:21, Joh 11:25 f och JOh 17:24 jämte en större målning, som framställer prosten och hans familj, och en mindre pannå däröver med Kristi himmelsfärd. Också en gravstensskrift över J C finns bevarad i Kyrkan: "M. Georgius Christophorus...ante virilem aetatem pubis Herlovianae moderator, industrius post modum Waejis, dum fuit et floruit urbs, pastor et praepositus, denum hujus ecclesiae recens fundata primus primarius et indefessus doctor, tandem denatus 1630 15/1, aetatis 70, ministerii 30, connubi 32." (Magister Jörgen Christoffersen.. före mannaåldern ledare för Herlufsholms ungdom, verksam kyrkoherde och prost i Vä, medan staden fanns och blomstade, förste kyrkoherde och outtröttlig lärare vid denna nligen grundade kyrka, slutligen död 1630 15/1 i en ålder av 70 år, varit präst i 30 [!] och gift i 32 [!] år).


G m Johanne Christiansdatter, nämnd sista gången 1641 23/8. Barn: Ett dött späd ålder, avbildat på epitafiet. - Bertel, f i Vä ca 1595, rektor vid Herlufsholm, sognepraest i Slots-Bjergy och Sludstrup vid Slagelse, död 1650. - Katrine, f c 1600, avlöst av biskopen 1622 sedan hon legat ihjäl sitt barn i sängen, g 1:o i Kristianstad m stadsskrivaren Mads Knudsen, död 1626; g 2:o m kh i Viby Jacob Olsen. - Christen, f i Vä ca 1608, kh i Skurup, död i Skurup 1668 20/2.


Källa: Lunds stifts herdaminne




Enligt Ragnar Albin om Jörgen Christofferson`s barn följande:


``Cav säger i Herdaminnen att han ej heller känner något om Mester Jörgenns barn mer än att vid Köpenhamns universitet fanns inskrivna en Bertill och en Christen Jörgenssen som skrev sig från
Whae och som torde varit prästsönerna från Chr.
I denna förmodan har han alldeles rätt, ty även denna lucka i kunskapen om stadens förste präst utfylles av ett köpebrev,
Catharine Rosenmeiers sal. Peter Lades skrev 28/9 1642 köpekontrakt på gården med Johanna sal. Mester Jörgenns arvingar.
Köpebrevet av 28/9 1642 är intaget i BT 30 /1 1643 och rör änkesätet.


Detta köpebrev anger följande barn till Mester Jörgenn Christopherssönn:
1/ Maren, gift med rector schole i Chr. Mester Hans Stisen.
2/ hederlig och hoylert Mand Mester Bertell Jörgenssen, sogneprest till Bierbye och Slutstrup sogner, (och tid. scholemester vid Herluffsholm, liksom fadern),
3/ Niels Jörgenssen, som 1643 var död efterlämnade barnen Agnes och Carenne Niels datter.
4/ her Christen Jörgenssen, sogneprest till Aschrurups sogen.( Schurups sogn./ om detta är Skurup i Skåne kan ytterligare en präst läggas till Cavallins längd för denna socken/)
5/ Ej namngiven dotter, gift med Erick Nielsen uti Harenberg, kongl. Mayts riderfouget till Malmoe hus, ( ``-mine kiere suoger Erlig och welforstandig Mand Erick Nielssen udj Hareberg, kongl.Mayts riderfouget till Malmoe hus``)
6/ Karen, gift 1/ med raadmand Knudt Madtzzönn Lundebeck, död 1626, omgift med her Jacob Olssen, sogneprest till Wiby och Rinckebye sogner.


Numreringen är icke efter ålder, som är okänd.
Detta ställe i BT år 1643 är den enda kända källan till kunskap om Mester Jörgens barn``.