Jonas Gielberg
Kyrkoherde i Skanör och Falsterbo 1720-1748. Was 70 years old.
Born | May 1677 Långhult, Rydaholm (F)1) | |
Dead | 9 Mar 1748 Skanör (M)1) |
Married | 18 Feb 1746 Trelleborg (M)2) | 1746 d 18 febr: wigdes Pastoren wid Skanöhr och Falsterbo församl:r h:r Jonas Gielberg, och Jungf: Elsa Catharina Salling. |
1720 7/1 erhöll bat.-pred J.G. k. fullm. på S. & F.
Döpt i Annexförsamlingen Gällaryd, varav han tog sitt namn. Son till bonden Peter Nilsson och Brita Jönsdotter; kom 1690 i Växjö skola, 1697 till gymn., student april 1702 (Smål. nat.); redan under gymnasieåren hade han 1700-1702 varit informator för två söner till kh. i Agunnaryd Magnus Chorin och biskop E. Svenonius' dotter Sara; sedan Chorin 1701 6/5 avlidit, blev J.G., blott några mån. gammal student, mot slutet av året 1702 g. m. änkan; erhöll 1704 kommunitetet, disp. pro ex. 1706 3/10 ( "De Scania antiqua", p. 1, pres. A. Stobaeus; med författarskapet till denna, framför allt ur ortnamnshistorisk synpunkt berömda avh. har J.G. näppeligen haft mycket att skaffa), ex. philos. 17017 28/5, disp. pro gr. 1708 6/6 ("De differentia juris naturae et civilis", pres. J. Hörling) men måste på gr. av fattigdom avstå från promotion; 1708 12/10 meddelar han CE, att han djärvts dedicera sin disp. till biskopen och ber om en ringa skole- el. annan lägenhet, hänvisande till rek. av hustruns anförvant, riksrådet greve N. Gyldenstolpe, 1709 3/3 klagar han ånyo över sin fattigdom, kallades av överste C. Ekeblad, dat. Ystad 1710 28/7 till bat.-pred. vid Upplands inf.-reg. och blev efter anhållan från CEW ex. s.å. 2/9 prv. i Lund. 1711 12/3 meddelar han från Malmö. att han nu tjänar vid reg. men får ingen lön och är "såsom en hund then ther wid en boo bunden är och intet äta får". Enl. peronal. följde han sedan reg. till lands och sjöss i 10 år och var bl.a. med om tåget mot Norge, bevisatade Fredrikshalds belägring och återkom i jan. 1719 till sitt boställe Forssa. S. å. 24/8 rekommenderade honom generalmajoren, frihetter G.W. Fleetwood varmt hos CE, och s. å. 12/9 fick CE K. m:ts order, att J.G. skulle uppföras på förslag inom Lunds stift vid förefallande vakans; även han själv tillskrev CE med upplysning om att han var gift med en biskopsdotter från Lund med 4 barn, som det skulle anses som en merit, som det gör för många andra; på gr. av sin svaga hälsa kunde han ej längre uthärda vid fältstaten. Kort härefter 1720 7/1, fick han sin fullm. på S. Förs, hade emellertid s.å. 8/1 kallat prosten J. Baggers son Carl B, och upprepade denna sin kallelse s.å. 13/8, då de anmälde för CE, att deras fullmäktig i Sthm underrättat dem om att J.G. hade avlidit, Ryktet var falskt, och fr.o.m. maj 1721 är kb. i S. förd med J.G:s hand.
Bland de få vittnesbörrd vi ha om J.G:s ämbetsverksamhet är en kuriös rapport, som han 128 18/7 insände till CE. Han berättar däri om en ogift kvinna, som tidigare uppehållit livet som "boskapshyre", att hon vid anmälan till nattvarden uppgivit sig vara havande, vilket också kh och hans hustru konstaterade, sedan hon fått klä av sig och låtit dem känna på hennes tjocka och hårda mage. Hon uppgav, att "den onde anden eller spöke" hävdat henne och att när hon sedan på natten fött fram ett foster, hade den onde anden tagit det med sig. Själv var hon mycket olycklig och klagade över att hon "af den onde anden el. som andra säga af siö Råd eller Elgen häfdat och plågat warder". Vid förnyad undersökning av J.G. och hustrun anträffades emellertid icka några spår av födsel. J.G. var högst konsternerad men var dock så förnuftig, att han ansåg kvinnan mindre vetande och att hon borde placeras i ett hospital.
Hans förnämliga gifte blev icke särskilt lyckat; gräl och superi är det huvudsakliga vi känna om förhållandena i S:s prästgård under hans tid. 1728 10/12 anmälde stadens mag. för CE, att förargelseväckande uppträden där hörde till ordningen för dagen; närmast synes man ha tagit parti för kh. mot hustrun, som inte lämnade honom ifred med sitt "ropande och skällande samt hugg och slag", och man fruktade, att hon "i sin hetsighet och dryckenskap" skulle handskas ovarsamt med ljus och eld i det brandfarliga samhället. 1729 12/2 höll prosten O. Örnberg på CE:s begäran undersökning på platsen; båda makarna gräto, så att "tårar här syntes mer strömma än droppa", och även prosten "måtte av medömkan med dem släppa ögonen till", slutl. kom man överens om att Sara Svenonius skulle för någon tid flytta till sin son kh. Chroin i Lund, men då utlovat understöd från J.G. uteblev, återvände hon mot slutet av året, och nya gräl uppstodo mellan J.G. och Chorin, som av J.G avkrävdes ersättning för säng- och linkläder, silverskedar, ljusstakar, byttor m.m. samt "fetualier", såsom gåsesidor, öl, spekesill, brännvin m.m., som Sara medhaft till Lund. I familjegrälet invecklades ytterligare Chorins syster Catharina, som 1728 blivit g.m. pastoradj. M. Lauréen i S.; J.G. rasade över att hon ställt sig på hans hustrus sida, och sedan han överfallit henne med hugg och slag på torget, blev det 1730 29/7 ny visitation av Örnberg, varvid förs. klagade över att Sara "är sällan nykter utan dagligen full och i sitt fylleri med eder och svordomar rasar så faseligen, att det är svårt att beskriva". Sara å sin sida anklagade J.G. för äktenskapsbrott, och ett kvinnfolk från Falsterbo tillstod, att hon ej kunde "bli fri från prästen", som lovat hennes släktingar 10 dlr smt, om de ville hålla tyst med saken, CE begärde nu 12/8 hos Göta hovrätt, att en s.o. domare måtte förordnas; hur det gick härmed har icke vidare efterforskats, men i varje fall fortsatte det skanalösa levernet i prästgården, 1732 6/5 meddelade mag. ånyo till CE, att J.G. och hans hustru "dagl. fortfar uti deras ogudaktiga väsende liksom en grym häst i stiden", och anmälde, att J.G. ej på 2 år gått till nattvarden, vartill J.G. svarade, att ingen prästman velat kommunicera honom; förklaringen godtogs icke, utan J.G. inkallades för CE och fick allvarliga förmaningar, vilket icke hindrade att hans ansökan i nov s.å. att på gr. av ringa inkomster få njuta 1/3 av stockpenningarna i Falsterbo av CE tillstyrktes hos landshöv.-ämbetet. 1725 var det ånyo stor skandal. Biskop Andreas Rydelius meddelade s. å. 16/1 Örnberg, att kronobetjäningen eftre hand fått tag i icke mindre än 17 lösdrivare, som uppget sig vara antagna till borgare i Skanör och vid förhör befunnits så okunniga, att de ej visste "huru många Gudar de hava, fast mindre ha sig något av de flera högstnödige trosstycken bekante", Prosten Örnberg fick CE:s order att göra J.G. nya föreställningar och uppmana honom att antaga M. Lauréen, som sedan giftermålet med Catharina Chorin varit medhj. här, till v.p. J.G. svarade, att det inte var hans fel, att borgmästaren i S. antagit lösdrivare till borgare, själv hade han nekat dem tillträde till nattvarden och begärde, att prosten tvärtom skulle ge honom ett sannfärdigt vittnesbörd om att gudstjänsten i S. "stådd och varit i flor med Guds ords rena lärande, predikande, ungdomens information i sin kristendom, sakramenterna rätta utdelade med annor god skick och ordning i förs. o.s.v." Svågern ville han ingalunda ha till v.p., emedan denne stått eftre hans bröd med hotelser och intriger. Därefter avhördes saken icke mer, och tydligen kom man liksom tidigare, häpnadsväckande nog, ingen vart med J.G. Först i juni 1747 fick han S. till v.p. Sedan Sara Svenonius dött 1742 och Lauréen med sin hustru 1743 avflyttat till Arrie, ha måhända också förhållandena lugnat sig. Nära 70 år gammal gifte sig J.G ånyo; när han äntligen 1748 9/3 slöt sitt oroliga liv, hade han enligt Elmgren "sedan en tid bortåt varit ganska svag och skröplig".
G. 1:o 1702 (jfr ovan) m. Sara Svenonius, f. i Åbo o. 1674, död i S. 1742 17/10 "68 år 4m", dotter av dåv. prof. i Åbo, slutl, biskopen i Lund (död före tillträdet) Enevald S. och Susanna Gyldenstolpe, i hennes 2:a gifte (g. 1:o se ovan).
- Barn Nicolaus, "levde några dagar" (enl. personal.). - 2:o i Trelleborg 1746 18/2 m. Elsa Catharina Salling, dotter av kommisarien Christen S. och Catharina Hising; föräldrarna synas först efter hennes födelse ha inflyttat till T., där hennes syskon äro födda fr. o. m. 1729 7/7; efter makens död har hon flyttat till T., där hon 1752 29/11 var fadder, sederm. icke antr.
(Personalier, meddelade av J.G:s svåger, kh. i Höj H. H. Salling, cit. i So Lex. 3, s. 21-23, och i So B2, n:r 40. LUB)
Döpt i Annexförsamlingen Gällaryd, varav han tog sitt namn. Son till bonden Peter Nilsson och Brita Jönsdotter; kom 1690 i Växjö skola, 1697 till gymn., student april 1702 (Smål. nat.); redan under gymnasieåren hade han 1700-1702 varit informator för två söner till kh. i Agunnaryd Magnus Chorin och biskop E. Svenonius' dotter Sara; sedan Chorin 1701 6/5 avlidit, blev J.G., blott några mån. gammal student, mot slutet av året 1702 g. m. änkan; erhöll 1704 kommunitetet, disp. pro ex. 1706 3/10 ( "De Scania antiqua", p. 1, pres. A. Stobaeus; med författarskapet till denna, framför allt ur ortnamnshistorisk synpunkt berömda avh. har J.G. näppeligen haft mycket att skaffa), ex. philos. 17017 28/5, disp. pro gr. 1708 6/6 ("De differentia juris naturae et civilis", pres. J. Hörling) men måste på gr. av fattigdom avstå från promotion; 1708 12/10 meddelar han CE, att han djärvts dedicera sin disp. till biskopen och ber om en ringa skole- el. annan lägenhet, hänvisande till rek. av hustruns anförvant, riksrådet greve N. Gyldenstolpe, 1709 3/3 klagar han ånyo över sin fattigdom, kallades av överste C. Ekeblad, dat. Ystad 1710 28/7 till bat.-pred. vid Upplands inf.-reg. och blev efter anhållan från CEW ex. s.å. 2/9 prv. i Lund. 1711 12/3 meddelar han från Malmö. att han nu tjänar vid reg. men får ingen lön och är "såsom en hund then ther wid en boo bunden är och intet äta får". Enl. peronal. följde han sedan reg. till lands och sjöss i 10 år och var bl.a. med om tåget mot Norge, bevisatade Fredrikshalds belägring och återkom i jan. 1719 till sitt boställe Forssa. S. å. 24/8 rekommenderade honom generalmajoren, frihetter G.W. Fleetwood varmt hos CE, och s. å. 12/9 fick CE K. m:ts order, att J.G. skulle uppföras på förslag inom Lunds stift vid förefallande vakans; även han själv tillskrev CE med upplysning om att han var gift med en biskopsdotter från Lund med 4 barn, som det skulle anses som en merit, som det gör för många andra; på gr. av sin svaga hälsa kunde han ej längre uthärda vid fältstaten. Kort härefter 1720 7/1, fick han sin fullm. på S. Förs, hade emellertid s.å. 8/1 kallat prosten J. Baggers son Carl B, och upprepade denna sin kallelse s.å. 13/8, då de anmälde för CE, att deras fullmäktig i Sthm underrättat dem om att J.G. hade avlidit, Ryktet var falskt, och fr.o.m. maj 1721 är kb. i S. förd med J.G:s hand.
Bland de få vittnesbörrd vi ha om J.G:s ämbetsverksamhet är en kuriös rapport, som han 128 18/7 insände till CE. Han berättar däri om en ogift kvinna, som tidigare uppehållit livet som "boskapshyre", att hon vid anmälan till nattvarden uppgivit sig vara havande, vilket också kh och hans hustru konstaterade, sedan hon fått klä av sig och låtit dem känna på hennes tjocka och hårda mage. Hon uppgav, att "den onde anden eller spöke" hävdat henne och att när hon sedan på natten fött fram ett foster, hade den onde anden tagit det med sig. Själv var hon mycket olycklig och klagade över att hon "af den onde anden el. som andra säga af siö Råd eller Elgen häfdat och plågat warder". Vid förnyad undersökning av J.G. och hustrun anträffades emellertid icka några spår av födsel. J.G. var högst konsternerad men var dock så förnuftig, att han ansåg kvinnan mindre vetande och att hon borde placeras i ett hospital.
Hans förnämliga gifte blev icke särskilt lyckat; gräl och superi är det huvudsakliga vi känna om förhållandena i S:s prästgård under hans tid. 1728 10/12 anmälde stadens mag. för CE, att förargelseväckande uppträden där hörde till ordningen för dagen; närmast synes man ha tagit parti för kh. mot hustrun, som inte lämnade honom ifred med sitt "ropande och skällande samt hugg och slag", och man fruktade, att hon "i sin hetsighet och dryckenskap" skulle handskas ovarsamt med ljus och eld i det brandfarliga samhället. 1729 12/2 höll prosten O. Örnberg på CE:s begäran undersökning på platsen; båda makarna gräto, så att "tårar här syntes mer strömma än droppa", och även prosten "måtte av medömkan med dem släppa ögonen till", slutl. kom man överens om att Sara Svenonius skulle för någon tid flytta till sin son kh. Chroin i Lund, men då utlovat understöd från J.G. uteblev, återvände hon mot slutet av året, och nya gräl uppstodo mellan J.G. och Chorin, som av J.G avkrävdes ersättning för säng- och linkläder, silverskedar, ljusstakar, byttor m.m. samt "fetualier", såsom gåsesidor, öl, spekesill, brännvin m.m., som Sara medhaft till Lund. I familjegrälet invecklades ytterligare Chorins syster Catharina, som 1728 blivit g.m. pastoradj. M. Lauréen i S.; J.G. rasade över att hon ställt sig på hans hustrus sida, och sedan han överfallit henne med hugg och slag på torget, blev det 1730 29/7 ny visitation av Örnberg, varvid förs. klagade över att Sara "är sällan nykter utan dagligen full och i sitt fylleri med eder och svordomar rasar så faseligen, att det är svårt att beskriva". Sara å sin sida anklagade J.G. för äktenskapsbrott, och ett kvinnfolk från Falsterbo tillstod, att hon ej kunde "bli fri från prästen", som lovat hennes släktingar 10 dlr smt, om de ville hålla tyst med saken, CE begärde nu 12/8 hos Göta hovrätt, att en s.o. domare måtte förordnas; hur det gick härmed har icke vidare efterforskats, men i varje fall fortsatte det skanalösa levernet i prästgården, 1732 6/5 meddelade mag. ånyo till CE, att J.G. och hans hustru "dagl. fortfar uti deras ogudaktiga väsende liksom en grym häst i stiden", och anmälde, att J.G. ej på 2 år gått till nattvarden, vartill J.G. svarade, att ingen prästman velat kommunicera honom; förklaringen godtogs icke, utan J.G. inkallades för CE och fick allvarliga förmaningar, vilket icke hindrade att hans ansökan i nov s.å. att på gr. av ringa inkomster få njuta 1/3 av stockpenningarna i Falsterbo av CE tillstyrktes hos landshöv.-ämbetet. 1725 var det ånyo stor skandal. Biskop Andreas Rydelius meddelade s. å. 16/1 Örnberg, att kronobetjäningen eftre hand fått tag i icke mindre än 17 lösdrivare, som uppget sig vara antagna till borgare i Skanör och vid förhör befunnits så okunniga, att de ej visste "huru många Gudar de hava, fast mindre ha sig något av de flera högstnödige trosstycken bekante", Prosten Örnberg fick CE:s order att göra J.G. nya föreställningar och uppmana honom att antaga M. Lauréen, som sedan giftermålet med Catharina Chorin varit medhj. här, till v.p. J.G. svarade, att det inte var hans fel, att borgmästaren i S. antagit lösdrivare till borgare, själv hade han nekat dem tillträde till nattvarden och begärde, att prosten tvärtom skulle ge honom ett sannfärdigt vittnesbörd om att gudstjänsten i S. "stådd och varit i flor med Guds ords rena lärande, predikande, ungdomens information i sin kristendom, sakramenterna rätta utdelade med annor god skick och ordning i förs. o.s.v." Svågern ville han ingalunda ha till v.p., emedan denne stått eftre hans bröd med hotelser och intriger. Därefter avhördes saken icke mer, och tydligen kom man liksom tidigare, häpnadsväckande nog, ingen vart med J.G. Först i juni 1747 fick han S. till v.p. Sedan Sara Svenonius dött 1742 och Lauréen med sin hustru 1743 avflyttat till Arrie, ha måhända också förhållandena lugnat sig. Nära 70 år gammal gifte sig J.G ånyo; när han äntligen 1748 9/3 slöt sitt oroliga liv, hade han enligt Elmgren "sedan en tid bortåt varit ganska svag och skröplig".
G. 1:o 1702 (jfr ovan) m. Sara Svenonius, f. i Åbo o. 1674, död i S. 1742 17/10 "68 år 4m", dotter av dåv. prof. i Åbo, slutl, biskopen i Lund (död före tillträdet) Enevald S. och Susanna Gyldenstolpe, i hennes 2:a gifte (g. 1:o se ovan).
- Barn Nicolaus, "levde några dagar" (enl. personal.). - 2:o i Trelleborg 1746 18/2 m. Elsa Catharina Salling, dotter av kommisarien Christen S. och Catharina Hising; föräldrarna synas först efter hennes födelse ha inflyttat till T., där hennes syskon äro födda fr. o. m. 1729 7/7; efter makens död har hon flyttat till T., där hon 1752 29/11 var fadder, sederm. icke antr.
(Personalier, meddelade av J.G:s svåger, kh. i Höj H. H. Salling, cit. i So Lex. 3, s. 21-23, och i So B2, n:r 40. LUB)
- Sources
- 1. Lunds Stifts Herdaminne
- 2. Trelleborg CI:2 (1736-1773), Bild 11 / sid 4 (AID: v112765.b11.s4, NAD: SE/LLA/13416)