Helena Hielmberg

Father: Truls Olofsson Choraeus (1613 - 1699)

Mother: Elisabeth Torstensdotter Lohm (- 1693)

Uppgiffter hämtade från www.slaktforskning.thorstensson.se/slaktdata/Gustaf%20Johansson/p8c3cc06c.html, 2013-06-08. Anders Thorstenssons webbsida:


Helena föddes i Hjälmseryds prästgård troligen år 1656. Hennes far var församlingens kyrkoherde Troelius Olai Choreus.


Helenas farfar hade varit ryttare i Smålands rytteri, vilket innehar att hålla häst fullt utrustad för krig och omedelbar tjänst. Han hade förlorat tre söner i strid med danskar. Hos drottning Kristina bad han om rekommendation för den yngste sonen, Helenas far, till Växjö konsistorium (domkapitel) om att tilldelas prästerlig tjänst, vilket också beviljades i Hjälmseryd.


Helena hade en stor syskonskara, både hel- och halvsyskon som alla kom väl ut i världen. Hon vistades ofta och länge hos sina farföräldrar. Hos dem träffade hon sin förste make, löjtnant i Smålands husarer, Johan Didrick Koch. När Karl XI bestämde sig för att hindra danskarna att erövra de sydsvenska provinserna under kriget som ledde till svensk seger vid Lund 1670, var Helena och Johan nygifta. Detta till trots måste han deltaga i striden såsom småländsk ryttare. Helena följde honom i tankar och böner när han deltog i upprensnings- och rekognoseringsstrider mot snapphanarna i nordöstra Skåne och Blekinge. I dessa trakter försvann dock Johan. Efter långa, smärtsamt ensamma och ovissa år för den unga Helena, förklarades Johan död.


Helenas äldre bröder studerade i Åbo, där de bland andra träffade Petrus Svenonis Ulnerus, som studerade till präst och försörjde sig under studietiden som informator åt friherre Harald Strömfeldts söner. Efter sin magisterexamen och prästvigning 1689 blev Petrus Ulnerus huspräst hos friherre Strömfeldt och bekant med Helena, genom hans kontakt med hennes bröder. Därefter blev Petrus Ulnerus predikant vid Smålands artilleri och gifte sig med den unga änkan Helena Koch. Tillsammans bodde prästfamiljen i en bostad bredvid Kalmar slott. Där föddes de fem sönerna Johannes, Israel, Sven, Gabriel och Jacob.


År 1700 följde Petrus Ulnerus Karl XII och hans arme under striderna i Livland och Polen. När angriparna från Polen drog sig tillbaka från Riga och söderut, kantades vägen av huvuden från svenskar och svensktrogna livländare spetsade på pålar. Det var då prästerna i armen som såg till att soldaterna fick en anständig begravning.


Den 2 december 1702 dog kyrkoherde Ivar Lund i Gränna. Redan den 18 mars året därpå utsåg Karl XII genom kunglig fullmakt utfärdad från Polen, Petrus Ulnerus till efterträdare på tjänsten i Gränna. Kyrkoherdefamiljen Ulnerus flyttade samma år in i dåvarande prästbostaden (nuvarande från 1804) i Gränna. Under åren i Gränna dog fyra av barnen, två döttrar födda i Gränna samt två av sönerna. När pesten drabbade staden hade Petrus en mycket påfrestande period med många stridigheter. Förtroendet från överordnade var dock orubbat. Han utsågs till häradsprost över Vista prosteri redan 1707. Helena blev därmed prostinna. Samma år utbröt en våldsam träta mellan prostfamiljen Ulnerus och borgmästarfamiljen Runqvist, om vem som hade rätten att klä stadens brudar - prostinnan eller borgmästarinnan. Domkapitlet som kontaktades för att lösa tvisten, ställde sig på prästfamiljens sida och anklagade borgmästaren hos landshövdingen. Denne infordrade förklaring från borgmästaren, som begärde rådstugans attest om sitt leverne. Borgerskapet gav honom ett mycket gott vitsord. Den heta striden slutade med att prostinnan återvann prästfruns hävdvunna rätt att klä socknens brudar och erhålla brudpenning.


1708 köpte prosten Ulnerus södra tomten i kvarteret Hjorten av döttrarna till fällberedare Johan Persson. När prosten dör 1713 blir änkan, prostinnan Helena, ägare och flyttar till gården. Två år senare gifter sig Helena med änkemannen borgmästare Runqvist och blir därmed borgmästarinna. Genom äktenskapet blir Runqvist ägare till fastigheten, som då började kallas Borgmästaregården. Borgmästare Runqvist var också gästgivare. Han drev gästgiveriet i Gränna fram till sin död 1726. En av hans efterträdare som gästgivare, handelsmannen Daniel Ekerman, var gift med Sara Stina Ulnerus, dotter till postmästaren Johannes Ulnerus. Hon begärde av rådhusrätten den I5 juli 1752 att få behålla gästgivaregården efter sin salig makes död för att kunna försörja sig och sina fyra barn. Det beviljades. Hon gifte sig senare med bokhållaren Christoffer Stass, som drev gästgiveriet till år 1770.


Petrus Ulnerus söner; Israel komminister i Gränna 1729 - 1735 samt äldre sonen Johannes i Gränna, lät efter faderns död trycka en gravskrift över honom. Helena satte upp ett epitafium (minnesbild) i Gränna kyrka över Petrus Ulnerus med familj, år 1735. Det fanns där ännu 1829, men har troligen förstörts vid kyrkbranden 1889. (Epitafiet hade sin plats över dörren till den sakristia, som uppfördes vid kyrkan när den gamla kordörren igenmurades). Efter Karl XII:s långa krig och nederlagen vid Poltava och Halden fanns endast en dyr fred att försvara. Många krigsfångar fanns kvar i fångläger i Sibirien, många hade dött, andra hade utväxlats och några enstaka hade flytt och klarat sig hem. En av dem var sekundlöjtnant Johan Koch som rymde 1711 från Sibirien och lyckades ta sig hem till Sverige. Han anmälde sig genast vid hemkomsten för tjänst. Året därpå blev han kapten vid skånska dragonregementet.


Frågor som förblir obesvarade:
- passerade Johan Koch Kåragården där han en gång träffat Helena och frågade efter henne, hustrun?
- eller kom han från norr och övernattade i gästgiveriet mitt emot torget i Gränna två kvarter norr om prostgården?


Ett märkligt öde är det förvisso!




Källa: Stridbar prästfru i Gränna, officershustru - prostinna - borgmästarinna (Göran Andersson, Ett solvarv i Gränna 2005).