Then 16 Junii 1794.

No 65
S:D: under thet domhafwan-
den warit syßelsatt med
Laga Sommar Tingen uti Albo
och Gjerts härader, har herr
assessoren och KronoBefallnings-
mannen ädel och högaktad Sven
Riseberg uti then 24 sistled-
na maji aflåten och then
26 til domhafwanden ankom-
men skrifwelse, öfwer in-
sändt en från kronoLäns-
mannen wälacktad Pehr
Abraham Bergman til
bemälta herr assesor
och Kronobefall-
ningsmannen
inlupen
ord ifrån ord
så lydandes
Rapport.

Sedan Söndraby Byamän skrifteligen genom herr
Landsfiscalen Kihlgren thes mig i dag annmält det
afsk[edade] volontairen Christian Wittenberg förl[eden] gårdag
skola hafwit det hiskel[iga] oråd för sig att itända sitt
[eget?] boende hus wid Byens södra ände, har jag
tillika med herr Probsten Schewerins, herr Lands-
fiscalen Kihlgren och fierdingzmannen Nils Troeds[son]
jemte åtskilliga af Byamännen mig på stället
i dag instämbdt, och befunnit, det eld warit ut-
lagd så wäl i stugan uth norra och södra bän-
karna som uthom i härbergshuset, loge golfwet
och får huset, h:tet dock genom Byamännens
tillkommande och heilp blef genast dämpad

På tillfrågan nekar wäl Wittenberg sig här
ej hafwa någon del, utan på skyller en så
kallad Tattare kärring, som skolat warit inne
något förut, men hwartill dock icke någon
anledning kan gifwas, utan sedan han hela
förmiddagen sidst[ledna] gårdag hållit äro sedan
med sin hustru, och han war utgången till fi-
skaren Sven Trulssons hustru som nyligen fådt
barn, och där warit en knapp timme, kommo des
egna barn, springandes till henne och skriade
det elden war lös hemma i huset, då hon genast
sprang hem och sökte med watten att släcka det i stu-
gan och bänkarna begynte elden, hwarefter
åboen Trued Nilson, som skulle köra ut åt wä-
gen, kom till och då han såg tillställningen sprang
genast hem som ålderman och tutade i hor-
net hwar efter folk ankommo och på alla ställo-
nen uthsläckte det itände. Wittenbergs hu-
stru berättar, då hon ingick till Sven Trulssons
hustru, låg mannen i sängen, och som hon
tyckte sof, hwarför hon då igenlåste dörre-
n och tog nycklarna ut, då icke någon an-
nan än mannen war hemma, ty Barnen
gingo utan för på gatan. J anledning
af alt detta, och på flera Wittenbergs otidiga
utlåtelser med flera sannolika omständighe-
ter, hwarom wittnesmålen af åtskilliga presen-
terade kunna vid ???? ??? mig up-
lysa, jag sedt mig förrelåten honom nu föra
till fånge huset, och detta hos herr
assesoren ödmiukel: berätta; i ????
bedes antingen något Extra Ting här???
skall ???as, eller härmer till senast på?
fallande ordinarie Tinget skall hafwas
näst???, på det alla nådiga wittnen där?
kunna bligfwa instellade. Söndraby
23 Martij 1794
Bergman

J anledning häraf hade til ransaknings anställande
thenna dag blifvit utsatt; och blef Wittenberg, från
Christianstads Slotts häkte utsänd, nu i närwaro af kro-
nolänsman Bergman, för Rätta stäld, medelmåttig til
wäxten, efter utsende, af god kroppsstyrka, berättandes, up-
på tjenliga föreställningar, at bekienna sanningen
sig wara 53 år gammal, född i Rasteburg uti
Präussen, tjent såsom husar under sista Pommerska kriget,
Therifrån han kommit hit till Swerige och här blifwit
antagen til Soldat wid Konungens wärfwade Rege-
mente, hwarest han tjent i 6 år och sedermera i
14 år wid volontaire Regementet i Carlscrona, hwar-
ifrån han erhållit afskjed år 1787, men sedermera
under sista kriget 1788 åter antagit tjenst, then han
innehaft til krigets slut, tå han åter fått afskjed,
och begifwit sig hem til Söndraby, ther han bodt
tilsammans 17 år
uti sitt ther i Byen ägande
hus
hwarest han then
22 sistledna Maji om efter-
middagen lagt sig att sof-
wa, tå hustrun Ingar Pärsdotter, på hans anmodan, at
efterse huru fiskarens Swen Trulsons hustru mådde, gått
ut tillika med barnen, sonen Johannes och dottren Ingar
Katrina. Då Wittenberg någon stund legat, hade han märkt
mycken rök wara i stufwan; hwarföre han sprungit ut ock
tilsagt barnen, som gått utan för huset, at fråga modren
om hon wille bränna eller röka ihjäl honom; men Witten-
berg weste icke huru elden kommit på the af Bergman
i sin rapport upräknade ställen, ther han likwäl förmente
hustrun, som skulle wara mycket elack, hafwa lagt then
samma innan hon gått ut för at bränna up Wittenberg;
hwilken nu på Rättens i anledning af thetta föregifwande,
gjorde fråga, räknade sig icke hafwa sett hustrun taga nå-
gon eld utur spisen innan hon gick ut.
Therefter blefwo Wittenbergs hustru och ofwanbemälte
twänne barn til uplysning härutinnan hwar för sig hörda
och berättade:
1: Ingar Pärsdotter: det tå hon på Wittenbergs tillsägelse
then 22 sistledne maji op eftermiddagen
gått inn til fiskaren Swen Trulsons hustru
som tå ny[ligen] fått barn, hade Wittenberg lagt sig i sängen at sofva; hwar-
före Ingar, tå hon med bägge barnen gått ut, dragit igen
dörren efter sig. - Ingar hade warit ungefärligen en
tima hos Swens hustru, tå barnen, som warit ute på backen
och lekt, kommit springandes inn ock sagt til Ingar,
at fadren bedt dem fråga henne om hon ämnade bränna eller rö-
ka ihjäl honom. Häröfwer hade Ingar blifwit så mycket
mera förskräckt, som Wittenberg ej mindre dagen förut,
än flera gångor tilförne hotat at bränna up henne med barnen
och hela Söndraby; hwarföre hon genast sprungit hem och ther
funnit mycken rök tränga sig up genom stufwa bänkarna, them hon
öpnat och tå fått se en hop ther förwarade slarfwor wara antän-
de af elden, hwilka hon wäl släckt, men i thet samma blfwit war-
se rök tränga sig fram genom springorna på dörren emellan stuf-
wan och herrbergshuset, tå hon icke något dröja at hos
åldermannen Trued Nilson anmälte thetta til erhållande af
hjelp at släka, thermed Wittenberg icke welat sig befatta utan
legat qwar i sängen och låtsas sofwa.
2: Gossen Johannes 9 år gammal: att fadren, dagen före än elden
kommit lös i stufwan, hade kommit hem full och om natten
warit mycket ond på modren, som han skuffat omkull och til-
lika sagt at han skulle tända eld på både henne och barnen, sedan
han supit up alt hwad han hade; hwarföre modren ock burit ut sina klä-
der i Byen. Samma dag elden kommit lös, hade fadren bedt
hustrun gå in till Swen Trulsons, tå Johannes och systren följt
henne ut, samt fadren blifwit ensam i stufwan, the ifrån han
någon stund therefter kommit ut i dörren och ropat på Johan-
nes och Ingar Katrina samt tilsagt them at fråga modren
om hon wille bränna eller röka ihjäl honom, som therpå gått in
i stufwan igen; billäggandes Johannes, at Ingar Katrina
innan fadren ropat och ??? thet han warit ensammen
i stufwan, gått thit inn, men straxt kommit ut igen och sagt
at fadren burit eld i en träd sko.
3: Ingar Katrina sju år gammal: Berättade lika med Johan-
nes och tillade at tå hon kommit in i stufwan under thet fadren
ther warit ensammen, hade han utur spisen tagit eld, som han lagt i
en trädsko, hwarmed han såsom Ingar sig yttrade, burit eld
först i norran Bänken wid sängen i stufwan, han i söndra Bänken
som i logegolfwet, som i fårhuset och som i herebärgshuset under sängen och på golfwet, ther han
lämnade trädskon; och hade fadren, under thet han sålunda warit
sysselsatt, sig utlåtit, at han skulle sätta eld på Rönnen, Laxen,
Fulen och Hamsingen; hwaröfwer Ingar blifwit förskräckt och
sprungit ut till Johannes för hwilken omtalt hwad
som händt, tå fadren strax therpå kommit ut och ropat them, med til-
sägelse, at fråga modren om hon wille bränna eller röka ihjäl
honom.
Härwid utbrast Wittenberg sålunda: nej min SJäl och salighet
ljug icke barnen och min hustru, hon hafa lärt dem hwad de skola
säga, sedan hon welat sätta elden på mig och leagt eld i bänkarna
och lemnat mig ensammen i Stufwan. Der jag icke hade någon eld, då ??? war ???. Och tå häradsRätten ge-
nom domhafwanden, förhölt Wittenberg, ut thet wara tilbör-
ligt swärja in för Rätten, såsom han nu otwungen giort, yttra-
de han sig widare: Nej min Gud och själ om jag swor.
På Rättens fråga huru Ingar Katrina kommit in i stuf-
wan sedan modren låst igen dörren til huset, swarade In-
gar at dörren icke warit låst, utan endast igen dragen så
at, tå hon fört på dörren hade then gått up, hwarmed modren
instämde.
Bergman förklarade therefter, på fråga, at Rönnen
war fiskaren Swen Trulson, Laxen husmannen Ola Olßon,
Fulen husmannen Swen Pärßon och hamsingen ålder-
mannen Trued Nilßon, hwilka woro Wittenbergs så nä-
ra boende grannar, at om hans hus blifwit antändt af then
therstädes på flera ställen lagda elden, hade theras gårdar
icke kunnat räddas, utan hade blifwit rof för lågorna
så wäl som hela Byen, therest genom någon besynnerlig
händelse, elden ej blifwit hastigt dämpad; åberopades
Bergman til widare uplsyning, at wittna, ålderman-
nen Troed Nilson, drängen Nils Månßon, reserve karlen
Lars Tufwesson, husmannen Nils Jönßon, Pigorna
Elsa Olasdotter, Bengta Håkansdotter och Hanna Örgren,
Bönderna Swen Åkaßon och Jon Truedßon, Ryttaren Nils
Örgren, Pehr Rosenberg och Nils Sjöholm, Reservekarlen
Olof Sjöholm, fiskaren Swen Trulßon, hans dotter Sißa,
drängarne Sone Månßon och Nils Åkaßon, munster-
kusken Måns Jertström, och hustru Olu Oredsdotter alla
i Söndraby, samt drängen Jöns Nilßon i Hejakullen, hustruarna
Bengta Nilsdotter i Brunn och Elna Pärsdotter i Bar-
ums hus; hwilka ojäfwade aflade Ed förmentes och hwar
för sig berättade:
1: Trued Nilßon lät tå wittna, på hustru Ingar Pärsdot-
ters anmälan, at hon funnit eld i bänkarna uti sin
stufwa, kommit thit, hade ther warit elak röklukt ist tå
Wittenberg, på fråga, först sagt, at en tatare käring
welat sätta eld på honom och sedan påstått at hustrun
Ingar Päersdotter gjort theta. Wittnet hade theref-
ter märkt at mera rök trängt sig in i stufwan och therföre
frågat Wittenberg hwarifrån then kunde komma. Witten-
berg hade therpå swarat at thet woro af then elden som hustrun släckt
i bänkarna, them witnet tå öpnat och funnit at eld
warit uti the i bägge bänkarna förwarade trasor men
tå likwäl warit aldeles släckt med watten, som hustru
Ingar förmälte sig hafwa påslagit. I thet samma hade
wittnet blifwit warse at rök kommit in genom springor-
na på herebergshusdörren, hwilken wittnet ehuru Witten-
berg sökt heida thet, öpnat tå elds lågor slagit up under
sängen. Wittenberg hade tå, på wittnets tilsägelse
en sängdyna öfwer lågorna, som therigenom blifwit dämpad;
hwarpå wittnet genast samlat så många af Byemännen
som thet i hast kunnat så tilsammans, med hwilka
thet ock inom en kort stunds förlopp återkommit til
Wittenbergs och sedan wittnet wisat them at ther warit
eld i bänkarna, welat å nyo gå i herbergshuset, at ef-
terse om alt warit wäl utsläkt, såsom Wittenberg tå
föregifwit samt ytterligare sökt hindra wittnet och the
öfriga Byamännen, at gå i herbergshuset, thit the likwäl
gått och ther, under sängen, funnit kastad mycken lö
eld, som the skrapat fram och släckt. Under thet the ther
med warit syselsatta, hade en hög blånor, som legat på
gålfwet, börjat brinna, men genast blifwit släckta; hwar
efter ibland bl??orna funnits en trädsko, som warit
full med eld, theraf blånorna blifwit antända. Bya-
männen hade therpå åter gått in i stufwan, ther Wittenberg
tå sagt, at then som peprat i huset hade wäl peprat til gagn
på flera ställen. hwilket giwrit Byamännen anledning wida-
re efterse uti the andra husen, tå the i legogolfwer funnit
en hög med eldkol, hwaröfwer halm och löf warit lagdt, som
börjat ryka, men icke hunnit tändas i låga. Enär the
släckt thetta och åter kommit in i stufwan hade Wittenberg
på wittnets utlåtelse, at ther warit eld på fyra ställen i huset,
sig yttrat, at thet wäl warit eld på fem ställen; och tå wittnet
frågat hwarst thet femte war, hade han swarat, thet är i får-
huset, ther the tå genast gått och ther på golfwet funnit en
hög af släckta kol och aska efter halm och annat [smöla],
som warit släckt af sig sjelf, tå elden warit så långt från
wäggen at then ej räckt thit. Enär alt warit släckt
hos Wittenberg samlat ihop sina kläder, hwaraf han tagit
en del på sig och stoppat en del uti en påse, samt sedermera
sagt til hustrun, ligg nu du din tusende diefwil qwar i Söndraby til ewighet, ty
nu går jag min wäg och du skall aldrig mera här få se mig
som är en Tysk och Tysk skall jag blifwa sålänge jag lefwa.
hwarpå han welat gå bort; men Byamännen hade hindrat
honom och skickat efter fjärdingsmannen som satt bewakning öfwer honom i hans hus samt honom underrät-
tat Kronolänsmannen Bergman, hwilken dagen therpå gripit
Wittenberg. Och hade Wittenbergs hustru före wittnet berättat,
at han flera gånger om natten sagt, thet hans kulle tända eld
på huset. Upläst och widkändt.
2: Nils Månsson: at wittnat, på åldermannens Trued Nils-
sons kallelse, följ honom til Wittenbergs hus med watta, at
släcka eld, som Trued sagt wara lös ther-
städes. Wid ankomsten i stugan hade wittnet sett at eld wa-
rit lagd, men tå redan släckt i Bänkarna; och tå the
welat gå i herrbergshuset, hade Wittenberg sökt hindra them
therifrån, men the hade icke thesto mindre gått thit och ther,
under sängen funnit kastad mycken lös eld, som the
skrapat fram och släckt. hwarefter blånor, som legat på
golfwet börjat bränna, och tå the äfwen blifwit släckta
hade en trädsko full med Eld funnits ibland blånorna som
therat antändts. Wittenberg hade sedan tå Byamän-
nen åter kommit in uti stufwan, sagt at then som peprat
hos honom hade peprat til gagns på flera ställen; af hwil-
ken utlåtelse ther fått anledning, at widare undersöka i
the öfriga husen, tå the i logegolfwet funnit eld under
hopsamlad halm och löf, som börjat ryka men icke hunnit
tändas i låga. Efter at äfwen hafwa släckt elden i
logen begåfwo the sig åter i stufwan, ther Wittenberg, tå
Trued Nilßon yttrat sin förundran häröfwer, at thet
warit eld på fyra ställen i huset, sig utlåtit, at thet wäl
hade warit eld på fem, och tå Trued frågat
efter thet femte stället, hade Wittenberg swarat, at thet
wore i fårhuset, thit the således gått och funnit kol
och aska efter afkoladt halm bösja, hwilket släckts af sig
sjelf, hälst thet legat midt på golfwet och ej räckt wäg-
garna. Therefter hade the åter gått in i stufwan ther
Wittenberg samlat ihop sina kläder, hwaraf han tagit en
del på sig och lagt the öfriga uti en påse, samt therpå sagt
til hustrun, ligg nu du din tusende djäfwul qwar i Sönder-
by til ewighet, nu går jag min wäg och du skall aldrig
mera få se mig, som är en Tysk och Tysk skall jag blifwa så
länge jag lefwer, hwarpå han welat gå bort, men Bye-
männen hade hindrat honom och skickat efter fjärdingsman-
nen, som satt bewakning öfwer honom i hans hus samt härom
underrättat Kronolänsmannen Bergman, hwilken dagna
därpå gripit Wittenberg; Biläggandes wittnet, på fråga, sig
ej hafwa hört hustru Ingar Pärsdotter omtala Wittenbergs
hot att bränna up huset. Upläst och widkänds.
3: Lars Tufwesson: gjorde med wittnet Nils Månsson
merhende berättelse; hwilken altså för
thetta wittne uplästes och widkändes.
4: Nils Jönßon: Berättade lika med Lars Tufweßon, alle-
nast med then skilnad, at wittnet ej hört Wittenberg omtala
at han skulle på sin wäg, hälst wittnet gått bort så snart
elden warit släckt. Upläst och widkändt.
5: Elsa Olasdotter: hade kommit till Wittenbergs sedan elden
warit släckt i stufwan och i herrbergshuset, tå Wittenberg sagt
at thet warit eld på flera ställen; men wittnet hade ej sett
mera eller weste widare härom. Upläst och widkändt.
6: Bengta Håkansdotter: Berättade lika med Elsa Olas-
dotter; hwars berättelse altså för Bengta uplästes och wid-
kändes.
7: Hanna Orgren: gjorde likaledes enahande berättelse med
Elsa och Bengta. Upläst och widkändt.
8: Swen Åkeßon: att Wittenberg uti sin stufwa nästledne wår
sagt, at han skulle steka Rönnen och Laxen just som en höna; men
wittnet hade härom icke widare kunskap. Upläst och wid-
kändt.
9: Jon Truedßon: at sedan elden warit släckt i Wittenbergs hus
hade wittnet kommit thit, tå Wittenberg sagt til sin hustru at
hon skulle få blifwa qwar i Söndraby, men han gingo sin wäg
och hon skulle aldrig mer få se honom i Söndraby, ty han wore
Tysk och Tysk skulle han blifwa. Upläst och widkändt.
10: Nils Orgren: och
11: Pehr Rosenberg: hade härom icke annan kunskap, än at Wittenberg
ständigt öfwat swalg och dryckenskap samt warit en ganska orolig
man i Byen. Upläst och widkändt.
12: Nils Sjöholm: At Wittenberg wore en ogudaktig menniskja, som
nästan ständigt woro full, och sloge alla han rågade sig på, samt
altid warit elak mot hustrun, som han många gångor sagt at han
skulle mörda, oansedt hon, såsom wittnet tillade, altid warit en be-
skjedelig och stilla menniskja. Upläst och widkändt.
13: Olof Sjöholm: Berättade lika med nästföregående wittne.
14: Swen Trulßon: At Wittenberg af alla woro känd för en elak
och Bullersam menniskja, hwilken wittnet flera gånger inne hos
wittnet hört säga, at han skulle seka hustrun som wittnet altid tyckt wara
beskjedelig och stilla; Och hade hustrun Ingar Pärsdotter then
22 sistledna maji eftermiddagen kommit til wittnets hustru för
hwilken hon beklagat sig öfwer Wittenbergs hårdhet och tillika
berättat, at han om natten flera gånger sagt thet han skulle
bränna up henne och huset; hwarföre hon tå hon gått ut tagit
sina kläder med sig in uti wittnets hus. J thet samma hade
Wittenbergs twänne barn kommit springandes in uti wittnets
hus med berättelse, at fadren tilsagt them låta modern
weta at elden wore lös i huset, och fråga henne om hon wille
röka eller bränna ihjäl honom. Upläst och widkändt.
15: Sißa Swensdotter: weste ej annat härom, än at Witten-
berg altid warit owettig mot hustrun, emot hwilken wittnet
flera gångor hört honom hafwa haft then utlåtelsen: nyck för
tusende djiflar i wåld til dine horhundar. Upläst och widkändt.
16: Sone Månßon: hade endast sett at eld warit i Wittenbergs
logegolf, thit wittnet kommit tå Byamännen warit ther, -
hwarifrån wittnet gått hem. Upläst och widkändt.
17: Nils Åkeßon: hade sett thet eld warit i bänkarna och herr-
bergshuset, ther likwäl alt warit släckt tå wittnet kommit;
hwarföre wittnet gått hem. Upläst och widkändt.
18: Måns Jertström: At wittnet kommit in til Wittenbergs tå han
sagt till hustrun, gick nu och lägg dig Du susende djifwul och
ligg til domedag, du skall aldrig mer få se mig i Söndraby;
therifrån han tå welat gå, men blifwit af Byamännen hindrad.
Upläst och widkändt.
19: Jöns Nilßon: At Wittenberg en gång nästledit år kommit til
hejakillen och sagt, at han skulle löna Söndrabyar, som woro
skjälmar och Canaller alla sammans. Men han hade ej sagt huru
han skulle löna them. Upläst och widkändt.
20: Bengta Nilsdotter och
21: Elna Pärsdotter: hade kommit til Wittenberg sedan elden wa-
rit släckt och weste ej widare härom. Upläst och widkändt.
22: Olu Oredsdotter: At Wittenberg lilla dotter Ingar Katri-
na för elden warit lös i hans hus kom-
mit til wittnet med berättelse, at fadren om eftermiddagen burit eld med en träd-
sko i husen samt tillika sagt at han skulle steka Rönnen, Laxen, Su-
len och hamsingen; men wittnet hade härom icke widare Kunskap.
Upläst och Widkändt. Tilläggandes alla wittnen
at Wittenberg under helte sitt instende i Söndraby, fört en
ganska bullersam och liderlig lefnad, samt på hwarjehanda
sätt oroat Byamännen, som therföre önskade, at han kunde warda
aldeles skild från Byen, ther han eljest helt wisat, på fri fot
skuld, skulle, såsom han många gånger hotat, gjöra skada;
hwilken tilläggning äfwen uplästes och widkändes.
Härpå utbrast Wittenberg åter i swordom wid Gud och sin själ
at wittnen och alla ljuga på honom, som aldrig sagt at han skulle
tända eld på någon.
Therefter anförde Bergman sig anse Wittenberg wa-
ra öfwertygad om then ondskaa och arghet, at han, för at bränna
up sine hemman i Söndraby, på flera ställen antändt sitt egit hus
ther han efter egit widgående warit aldeles ensammen hemma, tå elden kommit lös; hwar-
före Bergman ansåge någon annan icke hafwa kunnat wärkställa thenna
gerning; för följderna hwaraf, Wittenberg sedan fruktat och therföre, så-
som wittnen berättat, welat flygten taga; hwilket alt Bergman förmen-
te är widare styrkas theraf at Wittenberg, före än han mißgerningen werk-
stält, försatt sig med falskt paß, som Bergman, såsom Wittenberg äfwen nu ärkände, honom wid hans
häktande fråntagit, och nu ingaf, så lydande: På gjord anhållan, permitteras hofslagaren
Christian Wittenberg, at resa til halmstad uti halland, och til Sperlingsholms Sätesgård
at derstädes Courera sjukliga hästkreatur, tillika uti Malmöhus Län. Anhåller
således om permission uti twenne månader at derstädes hästcourer förätta.
Skolandes hofslagaren Wittenberg wid 3ne månaders förlopp härstädes sig in-
finna; Uti deß fram och återresa behaga. De som på de resande hafwa upsigt
låta bemälte hofslagare fritt och obehindrat pass och repassera. Karsholm
Sätesgård den 18 Maji 1794. N: Sjöbeck: V: Befallningsman.
Tilläggandes Bergman at vice KronoBefallningsman-
nens Sjöbecks dopnamn woro Pehr, men icke något som börjades med
then under paßet teknade Bokstafwen N:; hwarjemte Bergman anmälte
ej allenast att Wittenberg, då han blifwit gripen genast lemnat fram paßet, utan ock, at han
år 1788 begått hemgång hos husmannen Lax eller Ola Olsson
i Söndraby och therefter kommit från orten i tjenst på flottan, ther han
warit under hela kriget, så at the twänne år, inom hwilka Bergman
skolat Wittenberg, för et sådant brott, som med penninge böder kunnat
försonas tiltala, warit til ände lupen tå han återkommit, men Bergman an-
såge sig äntå hafwa bort nämna thetta, som jemte annat, efter Bergmans mente
bewiste Wittenbergs elaka lynne och altid förde lastbare lefnad, hwars
brottslighet han widare ökat med then påbegynte mordbranden: ther-
före så wäl som för thet Wittenberg inför Rätta i Eden och sworden utbrustit,
Bergman påstod, at han borde pligta med kroppen, ty om än thessa hans
brott kunde med böter försonas, hade han likwäl icke någon tilgång thertil,
hälst hans skuld wida öfwerstego hans tilgångar, hwilket äfwen nämnden
intygade och Wittenberg medgaf; förklarandes Wittenberg therjemte,
på fråga om han föröfwat hemgång hos husmannen Lax, at, såsom orden
lydde, thet skjett på länge sedan, at thet woro slut på den saken, som nu icke
angingo någon.
Therefter förehöll häradsRätten Wittenberg, flera under ran-
sakningen förekomna anledningar, thertil, at han, på the af
wittnen omtalte ställen i sitt hus lagt eld, samt therföre ej mindre alfwar-
ligen nu bruckeligen förmente honom, at berätta för hwar orsak han sådant
gjort; men Wittenberg kunde icke förmås til annat swar härå, än thet
Jag har min själ icke satt eld på huset; och tå han tilspordes om han
nu kunde, mot hwad företadt woro, bestrida sig hafwa lagt eld på ofwanberörde
ställen, swarade han, jag har icke annat at säga härom än jag redan sagt, samt
på widare fråga huru han för wittnet Trued Nilßon först kunnat säga at en
Tartare kärring satt eld i huset och sedan at hustrun gjort det, förklarade Wit-
tenberg at han ej mindes hwad han tå sagt, men trodde nu at hustrun gjort thet
för at bränna up honom. På erinran huruledes, emot hustrun, som
efter hwad intygat blifwit, woro en beskjedelig och stilla meniskja, icke minste an-
edning til mißtankar härom förekommit, yttrade sig Wittenberg:
Jag känna henne wäl och jag mißtänker henne; men, på fråga, om han hade nå-
gon bewis til styrko för en sådan mißtanke? swqarade han nej; Och alla föreställ-
ningar oaktat, förblef han äntå anständigt wid theßa swar.
Enär Bergman therpå förklarat sig icke hafwa minste anledning, at såsom Wit-
tenberg sanningslöst föregifwit mistänka hans hustru, wilken woro allmänt känt för en
Beskjedelig och stilla menniska, som altid fört en ärbar wandel, och, på fråga för-
mält sig nu icke wara försedd med indförende Prästeskaps bewis om Witten-
bergs lefnad, tilsades Bergman at sådant bewis til nästa onsdag then 18 i thenna månad anskaffa; hwarefter
Wittenberg fördes i härads Fängelset.
Then 17 Juni war domhafwanden syßelsatt med Expeditionen; men den 18 fortsatte Tinget.

Christian Michaelsson Wittenberg (1741/1745 - >1802)