Martin Brandt's ancestors

Anders Jonsson

Gästgivare i Äsperyd. Was about 52 years old.
Father: Jon Staffansson (- 1652)
Mother: Karin (- >1663)
Bornabout 1632 1)
Buried1684 Barkeryd (F)2) Utdrag ut Johan Fovelins beskrivning av Barkeryds pastorat som nämner Eriks gravsten:

11 st. likstenar stå dessutom här och der
på kyrkogården som allmogen för sig låtit uppresa af o-
lika form somlige i quadrat, en del i form af kors, andre
i skepnad af hjul m.m. De som hafva läslige påskrifter
äro följande: 1 J.H.S med ett stort uthugget kors, på ena
och andra sidan: här vid är begrafven Arvid P.S. i Kra-
kebo med 2 Hustrur J.P.D afsomnade 1690, Christus är mitt
lif och döden är min vinning. 2 allenast med dessa bokstäf-
wer J M. S. B.M.D _ 1691. 3 på ena sidan J.H.S med
ett kors och på den andra: härvid är begrafven Eric Nil-
son i Esperyd med sin k. Hustru B.J.D. afomnade 1697
4 på ena sidan: J.H.S här under hvilar A.J.S och B.G.
D i Epseryd som saligen afsomnade äro i Herranom
A:o 1697, på andra sidan: och hon hade ett godt ryckte
när hvar man at hon frucktade gud och ingen kunde
säga henne något uppå.
Dead21 Jun 1684 Äsperyd, Barkeryd (F)3) Den 21 Junij afled Gästgifwaren Anders Jonßon i Espere afh det dödsslagh Lantjägaren Rosenbohm honom tillfogadhe
Dombok21 Jul 1684 Barkeryd (F)1) Effter den hög: kong: HofRättens Skriffteliga befaldningh af
den 9 Julij sidstförledna åhr af migh undertechnadt een
Ransakningh hållenn öfwer det dråp som Landtiäghmesta-
renn Petter Roosenboom hafwer begådt, på framledna giäst
gifwarenn Anders Jonßon i Espery här i Tweeta häradh
och Barckery Sochn, som skiedde annann dagh Pinges-
dagh, den 19 Maÿ nestförledna, och ähr denna Ransak-
ning hållen i Runsery i dagh den 21 Julÿ Anno
1684.

Tillstädes Länßsmann Nills Heedmann
Nämnbdemännen, Swen Siggesonn i Bÿhult.
Amund i Löffälla
Anders i Hattenn
Michell i Rÿa
Bengt i Rummellsiö
Olof i Siöafall.

Jnstälte sigh denn dräpna giästgifwarens änkia, hustruu
Botila i Espery, med gråtande tårar, beklagade sin fram-
ledna mans ÿnckeliga af daga tagande, som hon mehnar
utan all gifwenn orsaak, seijandes sigh nu lefwa i älende
medh sin små Redeslösa barnn.
War och nu här tillstädes, dråparens Landtiägmästarens Petter
Roosenbooms hustruu Catharina Domnera, som icke minder
beklagade sin nu flÿchtiga mans uti Råkade olÿcka, föörbä-
randes honom wardt mÿcket öfwerfallenn, och nödtwungen
till sitt lÿfz förswarande i ahstigheet gifwa den afledne giäst-
gifwarenn det slaget, hwar af han stÿ warr / döden liidet hafwer.

Effter uthgångenn Notification och Stembning till alla Weder-
börande, som om denna saaksens beskaffenhet wettenskap
hade, woro nu här tillstädes, Capiten Edla och Mannhafftigh
Johan Roxmann, kyrckioherdenn i Barckery wÿrdige och
Wällärda H:r Johan Bark, medh een deel flere, som hafwa
wardt tilstädes, när detta dråpet tÿmadhe, och effter det ähr
skiedt uti ett bröllop, som höltz annan dagh Pingst i Krake-
boo, Barckery sochn, tillfrågades huru Roosenboom war dÿt
kommen, antingen buden eller obuden, dher till
swarade först Skougwachtaren Jon Månßon i Bråddarp,
att Roosenboom war här å ortenn in widh Pingeß-
hälgdan, och hade satt möte medh Jägerij betienedeene 4.
dagh Pingestd: och tÿcker tÿdenn föll honom kort, att reesa
hemm till sitt, effter det war lång wägh, badh Skougwachta-
renn förb:te Jon Månßon i Bråddarp, han wille taga
till godo hoos honom i Pinges hälgdann, det Roosenbom
beiakade och reeste till honom, och effter det Brölloppet
skulle skie annan dagh Pingst, hoos Skougwachtarens
swåger Swen Håkonßonn i Kraakeboo, dher Skougwachta-
renn skulle wara medh, lÿka som wärd i gårdenn, seijer
dhå Skougwachtarenn till sin swåger Swenn i Krakeboo, att han
intet kan komma i Bröllopet, efter Roosenboom war nu
hoos honom, med mileder hann wille buda honom dÿt
medh, det Swen i Krakeboo ochså giorde, menn Roosenboom
Excuserade sigh, effter han war främmande och Obekant på
rotenn, Swen begiärer så af Capiten Roxmann, och kyrckio-
herdenn H:r Johan Barckery, dhe wille öfwertahla Roosenboom att
komma med till Krakeboo i Bröllopet, men han lÿkwäll
det förwägrat, dock så på dheras, som Swens i Krakeboo träg-
na begiärann, omsider resolverat sigh att föllia medh, att
så med biudningen till Bröllopet skedde, sade Capiten
Roxmann och Kyrckioherdenn H:r Johan alt wara i san-
ningh. Sedan dhe woro kombna till Bröllopet, hördes
indet af något Trätomåhl, eller oenigheet, hwarckenn emil:n
Roosenboom och den dräpna, eller några andeer som Capit:
Roxmann och kyrckioherdenn H:r Johan, medh Skoughwachta-
renn Jon och de flere nu berättade, Rosenboom war
med ingen bekant, utan hade sitt Lagh med Cap: och kyr-
kioherden; Widare berättade kyrckioherdenn H:r Johan,
att Skougwachtarenn Jon Månßonn, som skulle pläga giäster-
na, kom och drack Capt: Kyrckioherdenn och Rosenboom een
half kanna till, war denna giästgifwaren Anders i
Espery som sedann blef slagenn, mÿcket taalför blefwenn,
och öfwade att högt liudh i giästebudzstugun, sade H:r Johan
till honom och fleer, i moste icke så högdt bullra, förmante
dhem till höfligheet, dhå sade Roosenboom till Skougwactharen
Jon Månson, hafwa i indtet något att tÿsta männen med
på den Stoor männen, hwilket giästgifwaren Anders i Espery
icke uptogh, dhå förklaradhe sigh Roosenboom straxst, att han intet
annat dher medh meente, än att Skougwachtarenn Jon skulle
gifwa honom en skåhl eller 1/2 kanna Ööl, att tysta hans män
medh, hwilken hans mehning her Johan för Anders udthstÿdde,
dhå Anders swarade, ähr meningen så, det kan iag wäll
tåhla, waar sedan lustiga, och ingen talte annat än det som
wänliget war. När nu något war ledet på afftonen, gåå
Capit: Roxmann och Kyrckioherdenn H:r Johan med dheras
hustrur till sängz i een boodh och låsa dhören till, menn
Roosenboom medh dhe fleer af giästebodzlaget, blefwo sittian-
des inne i giästebodzstugan, hwadh sedermehra dher inne
passerade, sade Cap: och H:r Johan sigh indtet weeta.
Skoughwachtarenn Mattes Månßonn i Ängh, framkom och
giorde denna berättellßenn, att han war effter Roosenboms
befaldningh gången i een annan stugu att Torka Tobak,
dhå kom een ung Karl in till honom, som war hemma i Ekesiö
Gabriel Bengtßonn bem:d hwilkenn och nu här tillstädes
war, och sade sigh wara wahn att giästa i Krakeboo, när han
reeser, men wiste intet der war bröllop, för änn han
kom till een gårdh dher i grannalaget Ryßby ben:d eÿ
heller sade sigh wetta att Roosenboom war dher i Bröllop-
pet för änn Skougwachtarenn Mattes sade honom, det
Roosenboom war dher, dhå badh denna Gabriell att
Skoughwachtarenn Mattes wille bära in till Roosenboom
2 st:n breef, som han hade med sigh, ett ifrån hans hustru
och det andra ifrån Roosenbooms swåger Jöns Eek ben:d
Mattes togh brefwen och bar dhem in i giästebudzstugan
till Roosenbom, dhå frågade han hwem som har fördt dhe
breefwenn dÿt, swarade en ben:d gabriell hemma i Ekesiö
och effter bem:te gabriel och Roosenbooms swåger Jöns Ek
ähro bröder, befalte Roosenboom, att Mattes skulle bedia ho-
nom komma inn, men Gabriel förwägrade sigh på första
budet inkomma, efter han föörmärckte dhe woro alle
mycket druckna, men han fastandes, Roosenboom skickar
andre gången efter honom, han skulle komma inn,
dhå han war inkommen, och Roosenboom sade taget
honom i handh, frågade han hwar ähr Jöns Eek, när
giästgifwaren Anders i Espery, som nu dödh är,
hörde nembnas Jöns Eek, sade han som Gabriel nu
berättar, den skiällmen kienner iagh wäll, han reed
ihiehl een häst för migh, 7 åhr sedan, iag har ännu ingen
bitahlning fådt af honom, dher till Roosenboom swara-
dhe, han ähr ingen Skällm, iag har hördt af honom, att
hästenn icke blef straxst dödh, utan i hafna bruuket honom
sedann, han har och budet eder förlijkningh, med häst-
skoor och sådant, äfwen i indtet betalte, så will iag betahla
edher, Anders swarade, Jagh gifwer eder betahlning den
af dhenn Carodt denne berättelßenn som Gabriel
hafwer giordt, serdeles att Anders i Espery, skulle kalladt
Jöns Eeek skellm, Excipera Swenn Håkonßon i Krakeboo,
Daniel Håkonßon i Måsewÿk, och Jöns Håkonßon i
Ryßbÿ, alla 3 bröder, dock berättas wara oskylda till den
dhödhen, seÿandes att han intet kalladhe honom skellm utan
när Anders i Espery hörde nämpnas Jöns Eek sade hann,
den karlen kiänner iagh wäll, han har rÿdit ihiel en häst
för migh, men kallade honom indtet skiellm, det dock Ga-
briel hördt påståår han giorde. Jon Jönßon i Espery den
dödas brorson, tillstår, att enär Roosenboom sadt till An-
ders, j hafwa bruucket hästenn och att han har budet eder
hästskoor, i förlijkningh, slogh denna Jon Jönßon i Es-
pery, båda sina hender ihoop, för Rosenboom, och sade, det är
indtet sant, att han har bruukat hästenn, eÿ heller, att han
har budet honom 12 eller 13 gånger hästskoor sedan slog
Anders i Espery näfwenn i bordet, för Roosenboom,
Jagh gif:r eder betahlning dhen och denn, dhå lade Rosen-
boom Tobakzpipan ifrån sigh, steeg up, knytte näfwen
och sade, får iagh intet blifwa inne, så låth migh gå udth,
gick dher medh udth, och skiödt dhenn undan för sigh som
stodo på golfwet. Pär Jonßon i Huhle berättadhe, att Roo-
senboom sade åth Gabriel, när han stegh up och gick udth,
skiär uth, dher medh gingo Roosenboom och Gabriel uth
på gårdenn. Jßrael Jonßonn i Huhle och hustrun Elisa-
bet i Hårßhaga, som woro uthe på gårdenn, när Roosenboom
och Gabriel kommo udth, giorde denna berättellßenn, att
straxst dhe woro uthkomben, kom Anders i Espery effter,
men indtet ordh fäll emillan Roosenbom och Anderß,
föränn Roosenboom uptogh en afbruten waggeswegh
som lågh på gårdenn, och slogh ett slagh till Anders i Espery
öfwer armen och axlarne, att waggeswegnenn gick af
emillan händerna på honom, så att Anders föll framstupe,
dock togh emoot sigh med händerna, denne hustruu Elisabet,
Andersas hustruu och hans swärmoder, lÿffte honom up,
och satte honom på mullbäncken, när han lÿtet hade dher
sitet, sade Anders iagh skall förswara migh, stÿger så in
om dören i giästebudzstugan och ropade om hielp, serdeles
ropade han på sin broorson Jon i Espery, J med lertÿdh,
fattar Roosenboom een toora uthur een giärdesgårdh,
Jon i Esperÿ kommer uth, och får det ena stÿcket af
denn waggeswegen, som Roosenboom hade slaget af
på Anderßes axlar hwilket lågh på fahrstugu bron, Roo-
senboom kommer medh den giärdzlestångenn han
togh uhr giärdzgården, och slogh åth Jon, menn Jon steeg
tilbaka, efter han sågh Gabriel stå hoos Roosenboom med
een dragen Ståckat, dock slog Jon stången undan sigh,
som Roosenbom slogh åth honom medh, effter han hade
den af brödtne swegändann i handenn, att Anders
gick in i Giästebudzstugan och ropade om hielp, det berätta
Jßrael i Huhle, Mattes i Ängh och Jon i Eßpery. Sedan
gofwo sigh omkringh gabriel Bengtsonn, som hade den
dragna Ståckatenn, Jöns i Kuhleboo, hade een Stookände
i handenn, medh hwilkenn Gabriel seÿer han slogh honom
i hufwudet, men Jöns nekar dher till, dock bekenner
han togh honom i håret, Pär och Ißrael i Huhle, Jon
i Bästhult och fleere medan detta tumult skedde på
gårdenn, emillan Gabriel och een hoop andra, war Roo-
senboom gången uth om gården, och hade fattadt een
leerälta i henderna, men giästgifwaren Anders i Esperÿ
war in på gårdenn, och någre karlar woro hoos hwardhera, och
effter det blef så stort buller och roop på gårdenn, gick Skough-
wachtaren Jon Månßonn till boodenn, dher kyrckioherden
lågh, och wechte honom up, badh honom han wille giöra
wällkomna uth, och tillsee om han kunde stilla det fahr-
liga wäsande dher war på förde, dhå kyrkioherdenn i hast
stood up, gick uth, och fick see honom Gabriel stå medh een
dragen wäria, och een hoop omkring honom, berättar så
kyrckioherdenn H:r Johann, att han talade honom till,
frågandes hwadh han wille med den dragna wärian,
böd till att taga wärian ifrån honon, men han wille
intet släppa henne, men omsÿder kom Capiten Rox-
mans hustruu, och fick wärian ifrån honom, och straxt
han släpte wärian, fick Gabriel ett slagh i hufwudet, af
een stake, att han föll neder till iordenn, hwem honom
slogh, sade kyrckioherden intet kunna wetta, eÿ heller
ähr nu någon här, som will tillstå sigh någon kunskap
dherom hafwa; Widh detta så passerade, sade H:r Johan, att
han blef warße i hastigheet det Anders i Espery, den dräpne,
gick sachta uth medh folckhoopenn, som hade att åskoda det
tumultet som war medh Gabriell, och hade ett Trää, på axlen
bärandes, och widh H:r Johan än wÿdare sågh effter ho-
nom Anders, fick han see det Roosenboom mötte ho-
nom, medh leerältan i högsta hugg, och dher medh straxt
slogh honom ett slagh fram i hufwudet, att han strax stu-
pade omkull, och blef liggiandes, han hade intet på huf-
wudet, utan war eller gick med blåtta hufwudh. Berät-
tas fuller af nerwarande, att någre karlar woro hoos Roo-
senboom och wille stÿra till godo, innan skadan skedde,
men han badh dhem gå ifrån sigh, seÿandes, gåån intet
tillm igh karlar, serdeles berättar Jon i Bästhult, att han
lÿkwäll gick till och tog i leerältann med Roosenboom,
och wille stÿra till godo, men man kom och togh honom
i håret, och rychte honom Baaklänges, men weet int-
tet hwem det war, Jon i Bästhult berättar, att Roosen-
boom sade någre gånger åth honom, kiäre gubbe gå
ifrån migh. Sedan Roosenbom hade slaget Anders
det slaget, i hufwudet, att Anders föll omkull, berättar
kyrckioherdenn och flera, att Rosenbom gick några steegh
ifrån honom, wände sigh om och sågh på honom, men
som folcket begÿnte Roopa, Karlenn ähr dödh, gick han
sin wägh, ingen af dhå nerwarande gick effter honom,
i mehningh att taga honom, utan togo denn slagh-
ne mannen up, af Jordenn och boro honom in i Stu-
guu, och lade honom, och han lefde dher effter i half Jempte
wecka, detta skiedde annan dagh Pingst, som war d:
19 Maij sidstförledna, war mycket swagh och yhr i huf-
wudet, dock berättar kyrckioherdenn, att han besöchte honom
med herrens höghwärdiga nattwardh, fierde dagh Pingst,
dhå han kunde någoorledes giära sin Skriffteemåhl; frågades
huru åldrig han war, swarades, wid paß 52 åhr; sidst
inlefwererades Barckerÿs församling Attest, om fram-
ledna Anders Jonßons förhållande, som bÿfogas Ran-
sakningen.
Roosenboms hustru förehölt änckian hustruu Botila i Esperÿ,
att hon straxst effter Anderßas dödh, war hoos henne i Esperÿ,
medh fäldtskiärenn Mester Urban, dock oförnärdt att än-
kian intet wiste, att hon war Roosenboms hustru, och dhå
har hustruu Botel uth sagdt hela saaksens beskaffenheet,
och ibland annat mÿcket klagat öfwer een ben:d Jöns i
Kuhleboo, som kom och låßade hennes hender, och armar
ifrån sin man när hon medh sin högsta macht wille
hindra sin mann, han skulle icke gå den sidste gångenn
uth till Roosenboom, utan förben:te Jöns sagde, släp
honom och låt honom förswara sigh, han plägar kunna
förswara sigh, nu neekar änkian dher till, och berättas
att änkian och be:te Jöns i Kuhleboo ähr syskonnbarn,
han och nu här tillstädes, neekar hög:n der till; Måste
fördenskull fäldtskiärarenn Mester Urban häruthinnan
förhöras, jämwäll och Corporalen Johan Månßon i kyrck-
hollmenn som dhå och war tillstädes, när detta owäsendhe
war på färde, men nu ähr stadd i Cronones wärf, och skal
wetta mycket att berätta i denna saakenn.
Capiten Edla och manhafftigh Johan Roxmann annmälte,
huruledes han har förstådt, det skall talas, lika som han war
dhen, som togh Jon i Bästhult i håret, och drogh honom baak-
länges, när han wille taga leerältann ifrån Rosenboom,
begiärade nu att kyrkioherdenn och flera, wille berätta,
hwadh dhem här om kan wara witter:s dher till kyrckio-
herdenn och flera swarade, att Capiten dhå intet war
utan låg i sin sängh, mÿcket druckenn, icke wettandes af
det ringaste som dhå passerade, men sedan skadan war skedd,
och mannen war inburen, hafwa dhe låtet Capiten weta
den olÿcka som skedd war, dhå har han stådt up, gådt in i
stugan dher denn slagna lågh, och kändt på hans pullser,
och mehra hafwer Capiten med denna saak sigh intet befattas.
Således denna gångenn woro Ransaket bekandt och berät-
tadt, wittnar undertechnadt medh nampn och Signate.
Dombok9 Mar 1685 Barkeryd (F)1) Anno 1685 den 9. Martij på ordinarie tinget, företogz den-
na sak uti Landt Jägh mästaren Petter Roosenboms nerwaro
till wijdare förhör och Ransaakningh, som här effter föllier.

Samma dagh instälte sigh för TingzRättenn, för detta Landt-
Jäghmestaren Petter Roosenboom, och präsenterade hög:
Kung: Giöta HofRättz honom gifne Läjdebreef, Daterat d:
12 Augustij 1684. af innehåldh, att han må frij och felagh
komma till Lagh och Rätta, och swara och doom afhända, an-
gående det dråp, som han hafwer begådt på framledna giäst-
gifwarenn i Esperÿ Anders Jonßonn, hafwandes effter af sagd
doom i Hög: Kong: HofRättenn, sin laga tÿdh, begifwa
sigh i sitt förra behåld igienn. Förbem:ta den dräpna An-
ders Jonßons hustruu och effterlåtna änkia, hustru Botila
i Esperÿ, såsom äklagare, war här tillstädes, medh sina
slächtingar och förwanter, berättandes hon, tillijka medh
dhem, och i synnerhet Nembdemannen Michell Person
i Rya, syskonbarn widh den dräpna, och såsom förmann för
änkian, att hon och de hafwa låtet sigh bewaka, af Roosenboms och
hans hustruus flÿtige bediande, dhe wille honom förlåtda, hwadh han
i detta fall sigh förbundet hafwer dher till änkian sigh och medh släch-
tenn begifwet hafwa, tillstå förlÿkningenn dhem emillan wa-
ra ingångenn medh gode mäns underhandling om 100
dal:r sillf:r mynt, på trenne terminer att betahlas, det så att
denn sidste penningh skall wara betalt, till Tiugunde dagen
nest kommande; Fälla fördenskull för honom Roosenbom
een ödhmiuk förbön om hans lijfz förskoningh, hälst dhe nu
betrachta, att han blef mycket öfwerfallenn, och flydde ifrån
det ena Rummet till det andra, hwaröfwer Roosenboom,
nu ochså medh gråtande tåhrar klagar, att han som een
Främling å ortenn, så blef handterat, och wille gierna
flÿdt längre bort undan för tumultet, men hans kläder woro
inlåste och skiortann på kroppenn alt sönderrefwenn, imed-
lertijdh han således af kläderne, som andras hindrande blef
qwarhållenn, tÿmade olyckann, som han förebär nödgades
wäria sitt Lÿf, emoot een stoor staaka eller trää, som af
den dräpne åfrades i högsta tillhugge öfwer hans hufwudh,
bediandes i största ödhmiukheet, hans skiähl måtte blif:a
hörde och uptagne, som han till sitt wäriomåhl will fram-
föra, medh sorgfult moodh begrät denna sin stoora olÿcka,
tagandes gudh till wittnes, att sådant icke upsåt:n af
honom ähr giordt, utan twungen till sitt lÿfz förswarande.

Till detta åklagarnas förebringande om ingången förlÿk-
ning medh dråparenn, såsom och att dhe fälla förbon för
honom, iämwäll och till dråparens beswär, angåendhe
att han så öfwerfallenn blef, swarades af TingzRättenn,
att ehuruwäll förlÿkningh dhem emillan ähr skiedd, måste
icke desto mindre een noga Ransakningh skee, huru ledes
saakenn till alla deß omständigheeter passerat och föörluppen
ähr, hwaröfwer ochså TingzRättenns doom föllia måtte,
till den Hög: kong: HofRättenns wÿder höga bepröfwan-
dhe och ändte:e omdöme. Företogz altså saaken som
föllier.
Först Jnsinuerades af Roosenboom åthskilligt Tingz bewÿs och
Sochne Attester om hans ähr:e och wäl förhållande, serdeles ifrån
Cronobergz lähn gifna, af häradzhöfdingenn Wälb:ne Paul Ru-
debäck, Wälbe: Hanss Berghmann, Wälbe Johan Michellßon,
item sochnebewÿs ifrån Åseda och Elghultz församblingar, af
kyrckioherdarne Mester Johan Spaak och Mester Nils Liungberg
underskrefna. Såsom och ifrån Barckerys församlingh
under Kyrckioherdens H:r Johan Barcks nampn, hwilka uplä-
stes och lefwererades honom Roosenboom tilbaka.
Sedan blef denn Ransakning upläsenn, som efter hög: Kong:
HofRättens befallningh höltz i Runserÿ den 21 Julÿ
1684. och såsom Roosenboom begiäradhe förklara sigh öfwer
något som dheruthinnan ähr berättadt, kunde Rättenn
honom det icke förneeka, utan när några af samma witt-
nen nu framkomna, som ede:n Examineras böra, kann
han sina Exceptioner angifwa.
Capiten Edla och mannhafftigh Johan Roxmann, som war medh
i Brölloppet i Kraakebo Barckery Sn när denna olÿckan skedde,
aflade sin Edh, som honom förestafwades, och berättade hwadh
som i förre Ransaakningenn ähr författadt, och af honom dhå
uth sagdt, huru Roosenboom war kommenn till Bröllopet,
medh hwadh mehra, det redergår och tillstår hann alt sammans;
Berättar nu ÿttermehra att när dhe hade fådt maat, finge
giästerna hwar sinn Röö skåhl dhå dhe hade drucket Konungens
skåhl medh månge förnähma Officeres, och när dhe kommo
till hans Erewyrdigheet Probstenns Skåhl i Jönnkiöpingh, för-
wägrade Anders i Epserÿ, som dräpenn blef, den skåhlen dricka,
fattade Capiten i een tallrich, och sade, i moste dricka Skåhlenn,
dhå hindrade Kyrckioherdenn Capiten, och der medh låth Capit:
frÿa sigh, Kyrckioherdenn H:r Johan i Barckery sade åth Anders,
att han intet skulle läggia sigh uth emoot Capit., swarade
Anders iagh meente intet medt dhermedh, och sade eÿ hafwa
Präster, eÿ willia dricka dheras skåhlar, dher medh dhe blef-
wo goda wänner. Wijder sade Cap: sigh intet höra någet
owäsende, utan Cap: och kyrckioherdenn, gingo effter förrät-
tade Ceremonier som till Bröllopet hörde, sedan dhe hade läset
ifrån bordet, i een bodh och lade sigh, hwadh som sedan passerade,
sade Capit: sigh intet weeta.
Skougwachtarenn Mattes Månßon i Ängh, eftre aflagd Edh
berättar, att han hörde det som Capiten medh Anders tahlade
sedann gick kyrckioherdenn och Capiten uth, och Petter Roosenboom
war medh uthe, dher effter gick Rosenboom inn, och badh Mattes
gå och torcka Toobak, det han giorde, i enn anner Stugu, och dher
inne war för honom Gabriel Bengtßon Ek, och när Mattes
inkom frågade bem:te Gabriel honom, huru långdt det ähr
till Hårsarp, sade han 2 mÿhl, frågade Mattes hwadh han wille
dher, sade han iagh skall reesa till een som heter Roosenboom
sade Mattes, han ähr här, swarade Gabriel iagh hafwer twenne
breef som han skall hafwa, dhem Mattes togh, och bar till Ro-
senboom frågadhe Roosenboom hwem som hafwer hafft dÿt
brefwenn, sade Mattes een bem:d Gabriel Ek, Roosenboom
badh Mattes, bedia honom gå in, det han giorde, men Ga-
briell på twenne bodh, förwägrade sigh gå inn, men efter
det 3die bodet ingick, och när han inkom, togh Roosenboom
honom i handh, dher effter Gabriell satte sigh, och när Roosen-
boom frågade eftter Jöns Eek, sade giästgifwaren Anders i
Esperÿ den kienner iagh wäll, han reedh ihiel een häst för
migh, dherpå swarade Roosenboom, i hawer brucht hästen
sedan han reedh, honom, och sade om han icke ähr betalt,
will iagh samma häst betahla, dhå framkom Anders bror-
son Jon Jönßon i Esperÿ, och slogh näfwen i hoop
för Rosenboom, och sade, det skall een tiuf och Skiällm
hafwa sagdt, att hästenn bruchtes sedann wid det tahl, lade Rosen-
boom toobakzpipan på bordet, och sade, får iagh icke wara inne, så låth
migh gå uth # [# der med han upsto wille gå uth.) kom bem:te Jon springandes och wille fatta i honom
dhå kom Skougwachtarenn Mattes, och togh i Jon och satte honom
i Bänckenn, och hölt honom, kom ochså Jons hustru och badh
Mattes hålla sin mann, men att Anders Jonßon som
dräpenn blef, hafwer skohlat kallat Jöns Ek skiällm, hade Mat-
tes sigh intet höra, och folgde Anders Jonßon Roosenboom uth
och een stundh dhereffter kom bem:te Anders och Ropte åth
Jon sin broderßon, kom uth, tu plägar wara een karl, men
han slapp intet uth, och dhå hade Anders fådt ett slag af Roo-
senboom mehra passerade intet utti tuguu, som
Mattes kunde höra eller see.
Emoot den berättelße, som hustru Elisabet i Hårßaga hade giordt
i förre Ransakningenn, Exciperade Roosenboom således, att dhet
första slaget kom deraf, att när han kom uth igenom förstugu-
dören, fattade honom een i håret, och een reef sönder
hans Skiorta, och dhå fick han see een Waggeswegh stoodh uth-
medh Knutenn, fattade Roosenboom i den samma, och slogh på
höger sÿdan om sigh, och dhå Råkade han Anderß på armenn.
Jßrael Jonßon i Huhla berättade efter aflagd Edh, att när
Roosenboom gick uth, folgde han honom uth, och Anders den
dräpne war medh, och när han kom uth, togh Roosenboom i
Waggeswegen, som stogh widh Knuten, och slogh till Anders,
att denn staken gick af emillan händerna på Roosenboom, och
widh Jßrael fick see att han slogh till Anders, fattade han i mehning
att hindra slaget, Roosenboom i armen, dher medh skiortan gick
sönder, men Roosenboom gick bort, och badh dem intet gå till
sigh, i få hugg, dheremoot dhe swaradhe, wÿ ähro karlar, intet
skall du hålla oß inne, och dhå fick Roosenboom nedan förr
gårdenn een leerälta, och kom een och fattade i leerältan och
Jon i Bästhult bennembdh, och wille stÿra till godho.
Kyrckioherden H:r Johan i Barckery, efter aflagd edh berättadhe,
att när dhe kommo uth på gårdenn, kom Jon i Bråddarp och
hans hustruu till bodenn, dher kyrckioherdenn lågh, och badh honom
komma uth och hielpa till godo, och när han kom uth, stogh een
hoop på gårdenn omkringh Gabriel Ek: och han hade een weria
dragenn, sade Kyrckioherden till honom tagh hÿt wärian, och
dhe flÿdde ifrån honom widh Kyrckioherdenn kom, sågh ochså Kyr-
kioherdenn Anders gå nederförr till Landtiägarenn, medh
een hwÿt staake, och widh han wände sigh ifrån Gabriel,
kom een och slogh honom Gabriel i hufwudet, medh een
Staake, att han föll neder till Jordenn, men hwem honom
slogh weet han intet, och när Kyrckioherdenn blef warße,
Landtiägarenn som rÿchtes med Jon i Bästhult, eett stÿcke
ifrån leerhoon om leerältan, kom Anders medh een
hwÿt stake på axlenn och gick baarhufade, och när han kom
när emoot Roosenboom, och öfrade staaken, mötto Roo-
senboom honom medh leerältan och slogh honom i hufwudet
så att han föll omkull. Jon i Bästhult berättade att han i een
godh mehningh gick neder till Roosenboom och fick i Leerältan,
tänckt dher medh att stÿra till godo, och widh han hölt i Lerältan
medh Roosenboom, kom Capiten Roxmann, springandes i sin
skiorta, och fick Jon i håret, och drogh honom Baaklänges,
seÿandes hwadh will du taga digh förr, men Cp: neekat der till,
seÿandes sigh det intet kunna minnas.
Roosenboom påstår ännu att Jöns i Kuhleboo, låßade händerne
på änkian, den dräpnes hustru, och sagdt låth honom gå och
förswara sigh, som före Ransakningenn förmähler, men
änkian seÿer sigh intet det minnas, utan Jöns sagdt så,
låth Karlarne tahlas wedh; Jöns tillstår nu in för Rät-
tenn sigh hafwa sagt åth hustruun i Stugan, låth dhem
tahlas widh. Kyrckioherdenn H:r Johan, Capiten Råxman
och flera, seija sigh hafwa hördt sådant effter Jönßes munn,
att han skulle låßat hennes hender, och sagdt låth honom
förswara sigh.
Torparen Swen och Trulls Jsackzsöner i Wästerhäradh Bringe-
toffta S:n effter aflagdh edh på tillfrågann berättade, Swenn att
i Stugan passerade, som kyrckioherdenn om Skåhlen berättade,
och när dhe förmantes till Tyßtheet, sade giästebodzlaget wijdher
hijtbudna på lustigheet; få wÿ icke wara lustiga, så willia wÿ
rÿda hädan, wÿ achta ingenn. Trulls sade sigh wara i kiällaren,
och weet intet att berätta.
Såsom nu intet mehr war i denna saaken af några dhera parter,
Rättenn weet eller Skriffteligenn att förodraga; hwarförr blefwo
dhe så wäll som alla andre af allmogenn befalte taga afträdhe,
ifrån Rätten, dock som een Nembdemann nem:n Anders i Hat-
tenn nu ligger siuck, sattes Jöran Swenßon i Vbbarp, Barnarp Sn
i hans ställe i denna saaken efter aflagd Edh.
Af här ofwanskrefna Ransakning och Wittnen förnimmers ful-
ler denn dräpne Anders Jonßon i Esperÿ, warit mycket förmälen
öfwat i giästebodzstugan ett högdt Liudh, drigstig och frÿtahligh; och
ähr den för nembsta oredenn emillan Roosenboom och honom
komna dheraf, att när han Anders hörde Jöns Ek nämb-
nas som ähr Roosenbooms swåger, hafwer han talt illa om
honom för denn hästen skull, som han skall förderfwat för ho-
nom, och fast wittnen som nu ede:n afhörda äder, icke tillstå
att han hafwer sagdt, denn Skellmen kienner iagh wäll.
lÿkwäll på det höga bedÿrande, som Roosenboom nu, och Ga-
briel Ek i förre Ransakningen giorde att han kallade Jöns
Ek skiällm, elliest medh dhe af HäradzNämbdh, som hafwa
kiändt framledna Anders i Epserÿ nogsampt tro och för säkra
sigh, han kalladt honom Jöns Ek skiällm, uptager Rätten
det för sanningh, att hans ordh så fallet hafwa.
/2. Hafwer framledna Anders Jonßon och brorson Jon i Espery slaget
näfwenn ihoop för Rosenboom, och sade, det skall en tiuf och
skiällm hafwa sagt att hästenn bruukades sedan Jöns Ek den
hafft hade, dher på /3. flydde Rosenboom uth ur Stugan /4.
Jon i Espery wille taget ihopp medh honom på golfwet, 5. den
dräpne Anders folgde honom efter uth på gårdenn, detta alt Mattes
Månßon i ängh ede:n betygat hafwer.
/6. Efter aflagd Edh, wittnar Jsraël i Huhle, att denn dräpne An-
ders gick uth effter Roosenboom, denna Gabriel [sic?] bekienner,
att han reef sönder Roosenbooms skiorta, när han wille förhindra
det slaget, som Rosenbooms dhå gaf Anders, item att Rosen-
boom gick af gårdenn, och badh dhem intet gå till sigh, men
dhe swarat, wÿ ähro karlar, intet skall du hålla oß inne;
och att Anders denn dräpna, hafwer sedann gådt inn och
ropat på sin brorson Jon i Esperÿ, kom uth, du plägar wara
een Karl, det wittnar Mattes i Äng, så i denne sin ede:e bekän-
nellße, som i förra Ransakningen iämpte ofwanskref-
na Jßrael i Huhle, Jon i Esperÿ tillstår det samma. /7.
ähr noghsampt bewÿst, att den dräpna Anders Jonßon, hafwer
gådt efter Roosenboom uth om gårdenn, medh det staak hwitt
trä, och wille slå Roosenboom, det Kyrckioherdenn H:r Johan i
Barckery, edeligen wittnadt sigh sedt hafwa, dher till Jöns i Ku-
labo skall wart stoor orsaak, som låßade hustruns händer när
hon intet wille släppa sin mann uth, men han sagdt, låth honom
gå uth och förswara sigh, fast han nu uthtyder, sigh sagdt, låth dhem
tahlas widh, dock af H:r Johans och Cpiten Råxmans witnande,
öfwertygas sagdt, låth honom förswara sigh, och låßat hen-
nes hender ifrån sin mann.
Deßa ähro nu dhe orsaker och skiähl för Rosenboom hwar uthaf bewÿsas kan,
honom hafwa blefwet öfwerfallen, och retadt till Wrede, flytt uthur Stu-
gan på gårdenn, uthur gårdenn och uthom gårdenn, och dher fattadt
till den leerältan meer att wäria sigh för den hoopen, som honom
efterfolgder änn i Vpsåth, att giöra denn dräpne Skada, som äntå
på een stundh intet kom uth till honom, hade och kunnat,
som han i förstone i denna Ransakningen, på sin [...]-
Siälls saligheet sigh bedyrat hafwer, weelat fly längre undann
ifrån gårdenn, om han icke hade blefwet hindrat, serdeles af
Jon i Bästhult, som Rychtes medh honom om lerältann,
till deß denn därpna Anders Jonßon uthan någras för-
hindrande, kom medh den hwijta staaken, dhå Roosenboom
widh det Anders öfrade stakenn, gaf honom det slaget i huf-
wudet hwarutaf han dödenn låtet hafwer här till
kommer nu /8. det sidsta och förnämpste skiählet, att
Målsegandens den dräpnas änkia, wardh sina förwan-
der i betrachtande, af det att han således, som förmält ähr bleef
öfwerfallen, hafwa taget förlijkningh, och så mycket dhem till-
står, intet stå effter hans wersta, utan fälla för honom om
hans lifz förskoningh, een ödmiuk förböön.
TingzRätten hade wäll sitt afseende, och Skyldigste betänckiande
gudz lagh Num: 35. Cap: Vers 11 Sampt Sweriges Lagh dråpen
medh willia LL: 12 och 13 Cap: men som här pröfwas dråpet
icke war skiedt medh wådha, kunde Rätten icke gå ifrån Gudz lagh
Gene: 9. V: 5:6: Num: 25: V: 18. dråpen medh willia 2. Capit: att
gifwa lijf för lijf, eller efter det 6. Cap: cod: tit Rymma Landh,
uthan han niuter Konungens nåde.
Sedan dommen för honom Petter Roosenboom war af afsagd att
TingzRättenn intet kunde i förmågo af Gudz och Sweriges Lagh,
wäria hans lif, brast han uth med tåhrar, och badh medh uprächta
händer, att gudh wille uplysa denn hög: Kong: Hofrättenn,
till een mildare och nådigare doom. Badh och så på det ödh-
miukeligaste, TingzRättenn wille någer ordh i deß Ransakning
förmähla, att efter han så stoor förlijkningh hafwer uthfäst till
Målsegandenn, hans fattigdoom måtto ansees och att han
för denna olyckan skull, hafwer på sin landzflyktigheet, anwändt
sin ringa egendoom der dhen hög: kong: hofRättenn medh
nåder töchtes honom ansee, att dhå Bordskiärare lännen 40 D:r
sillf:mnt# [#måtto honom dhe uthfäste 100] afdrages och goda giöras. Jöns i Kuhleboo, som ähr een stoor
orsaak till denna olyckann, i det han låßade hustruns hender,
ifrån sin mann den dräpna, frijandes läth honom förswara sigh,
synes TingzRätten skiähligt, att han medh någon plicht
borde beläggas, sampt all andes dock i all som största ödhmiuk-
heet schoola denne saakz beskaffenheet, den hög: konung: hof-
Rättens, högh-Rätt wijsa omdömmer, bepröfwandhe och ändle:
uthslagh.
Family with Botil Svensdotter (- 1697)
Marriedabout 1666 Barkeryd (F)4)
Notes
Enligt domboksmålet om Anders Jonsson död, kusin ("syskonbarn") till nämndemannen Mickhel Persson i Rya
Död 1690-05-23 i Rya, Barkeryd.
Källa: Barkeryd C:1 (1680-1725) Bild 25 / sid 43


Barnen omnämns i domboken 1703 angående jorden i Äsperyd.
Jon, Karin, Kerstin, Per, Sven




Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Jönköpings län EVIIAABA:81 (1703-1703) Bild 320 (AID: v280348.b320, NAD: SE/VALA/0382503)
  • Sources
  • 1. Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Jönköpings län EVIIAAAC:65 (1681-1686), Bild 1820 / sid 6 (AID: v190342.b1820.s6, NAD: SE/VALA/0382503)
  • 2. Barkeryd PII:1 (0-9999), Bild 430 / sid 9 (AID: v282744.b430.s9, NAD: SE/VALA/00025)
  • 3. Barkeryd C:1 (1680-1725), sid 19
  • 4. Mantalslängder 1642-1820, Mantalslängder 1642-1820 Jönköpings län, SE/RA/55203/55203.05/24 (1666), bildid: A0006978_00015
Last updated: 4 Feb 2018