Peder Andersson Törnsköld

Father: Anders Laurentii (- 1595)

Mother: Kerstin Olofsdotter (- 1597)

adlad Törnsköld, till Runstorp, Forsby och Tångestad, alla i Kimstads socken, Östergötlands län, vilka han fick från kronan dels genom förläning 1622, dels genom köp 1638 och 1641. Född 1578-05-04 i Ekeby prästgård. Gick i Vadstena och Linköpings skolor. Student i Uppsala 15992. Kammarskrivare i räknekammaren 1601. Hertig Johans av Östergötland kamrerare 1608. Kamrerare i Stockholms räknekammare 1618. K. räntmästare 1623-11-26. Adlad 1635-04-27 (introd. s. å. under nr 234). Assessor i kammarrevisionen 1636-02-14. Död 1642-11-23 och begraven7 1643-02-12 i Kimstads kyrka. 'Han gjorde kronan ansenliga försträckningar och penningförskott.' Gift 1:o 1604 med Brita Clemensdotter, född 1588 i Vadstena, död där 1616-02-14 och där begraven s. å., dotter av konung Johan III:s hovpredikant, prosten och kyrkoherden i Vadstena Clemens Laurentii Gevaliensis och Dorotea Pedersdotter Grubb samt faster till översten Clemens Persson Grubb, adlad Grubbenhielm, nr 708, och ryttmästaren Didrik Persson Grubb, adlad Grubbenfelt, nr 984. Gift 2:o 1617-03-30 med Anna Gillisdotter Coijet i hennes 2:a gifte (gift 1:o 1599 med myntmästaren Antonius Grooth, död 1614, farfader till kammarrådet Anton Grooth, adlad von Grooth, nr 1084), född 1585-04-21 i Stockholm, död i barnsäng 1618-04-21 på Runstorp och begraven s. å. 20/5 i Linköpings domkyrka, dotter av myntmästaren Julius eller Gillis Coijet, den äldre, vars sonsöner blevo adlade Coyet (nr 473). Gift 3:o 1619-08-08 med Vendla Mårtensdotter i hennes 2:a gifte (gift 1:o 1609-11-26 i Stockholm, Nikolai förs., med rådmannen i nämnda stad Lars Hindersson, död 1618), död 1650 och begraven s. å. 3/9 i Stockholm, Jakobs förs., dotter av borgmästaren i Stockholm Mårten Olofsson och Brita Hansdotter.


Källa: Riddarhusets stamtavlor [Elektronisk resurs] / [utgivna av Riddarhusdirektionen]


Avskrift av 1635 års Riddarehusprotocoll


fol: 19 Sedan præsenterade sig Peder Andersson, hwilckens bref
uplästes, och war af Regeringen benådet med adelig frijhet och
frelse, samt skiöldemärke. hwilcket är daterat uti Stockholm
den 27. aprilis 1635.
Tilsades honom stället näst efter dhe andra, som sig angifwit hade
och
fol: 20 v: näst efter Storckerne.
fol: 79: Drottning Christina förmyndare Regerings Skiöldebref för wår
Troman och fordom general Reutemästare Per Andersson, som uti
40 år waret brukad i ansenliga Hoftienster, hos S: Hertig Johan, Ko-
nung Carl, och wår k: Herrfader, och kommit Cronan åtskillige
gångor till undsättning med ansenlige försträckningar och penningar
till krigsutförandet: altså emedan S: Konungen loffwat at förbättra
hans stånd, derpå trowärdige witnen äro anförde, men af Konungens
millankomne död är förhindrat: fördenskull gifwer honom adeligit
stånd och till skiöldemärcke
Tre hvita Roser utur en Törnebuske wixne uti et blått fieldh,
ofwanpå fiället en öpen hielm; på hielmen twå hwita Roser
emellan tu korn fördelte med blå, gull och hvitfärga.
Samt at kalla sig Törneskiöld. Dock med de wilkor, at
sökia wår ratification wid angående myndige år och Regering.
dat Stockholm den 27 april 1635.


Källa: Genealogica (o) 119 Bild 800 (AID: v914759.b800, NAD: SE/RA/7500001)


Personalia.
Hwadh nw then S. Wälb. Per Anderson Törne-
sköld til Runstorp belangar / så är här märkiande / at
såsom then stoore och rijke Herren / hafwer vthdeelat
bland oß Menniskior sine ägodelar / somlige i gemen / och
somlige i synnerheet; Så hafwer han ock gifwit thenne
wår S. Broder / thet ock oß allom (Gudi loff) wederfa-
rit är; at han är född aff Christrogne hederlige och Gud-
frucktige Föräldrar / vti Egbyrinna Prästegård åhr 1578.
then 4. Maij.
Hans S. Fader hafwer warit en hederligh / Wör-
digh och Wellärd Prästman benemd her Andreas Lau-
rentij, fordom kyrkioheerde och Prost i bemelte Egby
försambling.
Hans Moder war en hederligh och Dygdesam Ma-
trona h. Kirstin Oloffzdotter be:d förbe:de Prostes el-
skelige k. hustru. Thenne Nådh aff Gudi är icke rin-
ga; Ty om wij Föddes af Ochristne Föräldrar / Judar
eller hedningar / wore wij vtan twijfwel sådane som the /
och ginge wilse om then rätta Guden / och tillijka medh / wil-
se om then ewiga Saligheten; Mädan thet ewiga lijfwet
står thet vti / at wij känna then sanne Guden / och hans Son
then han sendt hafwer Jesum Christum: Påminner oß
förthenskull thetta at wij äre Gudi här före tilbörligen
tacksame.
Thesse hans Gudfrucktige Föräldrar / hafwa thenne
sin K. Son / strax effter then Naturlige födelsen / låtet kom-
ma till then Nyia födelsen / som genom Dopet och Chri-
stendomen skeer / at han aff Wredennes Barn / är worden
Gudz Nådes Barn / och tillijka then stoore Herres Tie-
nare / som i Predikanen omtalat är: The hafwa ock beflij-
tat sigh ther om / at theras K. Son / måtte jempte åhren
tilwåra i förståndet och kundskapen / at han hade hoos
Herren Gudh tienst antaget / och aff honom åtskilige
gåfwor och pund bekommet / medh hwilka han sin herre
til behagh handla skulle; Så ock at han måtte förstå och
weta til hwem han hade sigh i all nöd och mootgång at för-
lijta / och thet grundeliga aff wår Christeliga Catechismo.
Och at thenne Herrans kundskap måtte theß meer hoos
honom tiltaga / är han satter vnder Läre- eller Schole-
mästarehand / at lära läsa i Book / först hemma åhr 1585;
Och sedan til Wadstena Schola / åhr 1588. på sins ålders
tijonde åhr: Men åhr 1590. thet är tu åhr ther effter /
försendes han till Linköpingz Schola / ther han sigh en
flijtigh och lydigh Discipel bewijsat hafwer vthöfwer
åtta åhr.
Men såsom thenne wår S. Broder / i sine vngdoms
åhr / hafwer åtskillige Herrans pund vndfånget / både
Andelige och Lekamlige / och medh them wäl begynt sin
Christendoms handel fortsättia / så hafwer ock then hög-
ste Gudh tåckh ther jemte låta öfwer honom komma itt
bedröfwelses Stormwäder / ther igenom han något öfwas
måtte; At hans S. Fader är honom genom then timme-
lige döden ifrånfallen / hwilket skedde år 1595. på hans
ålders siutton åhr; Och således waard draga oket aff
vngdomen / thet Jeremias i Klagewijsan berömmer wara
en koste[l]igh ting för Herranom.
Vnder thenne bedröfwelse / hafwer han sigh icke öfwergif-
wit / och icke heller thenne Herrans aga mißrukat / tagandes
sin S. Faders frånfälle til sielffzwåld / som månge ty ware
pläga göra / och låta sina wälbegynte Studier fara; vtan
genom Gudz nådige hielp / och sin K. Moders trogne rådh
och bijstånd / håller stadigt wid Boken och Scholan effter
sin S. Faders dödh vthi fijra åhr. Doch är honom theß i
medler tijdh hans S. kära Moder ock affsompnat / och än
diupare förd vthi bedröfwelsen.
Men åhr 1599. hafwer han begifwit sigh ifrå Linkö-
pingz Schola till Acadamien i Vpsala / ther sitt lofflige
wärk vti Studerande at fortsättia: Men när han hade
ther warit i tu åhr / och märkte / at om han sine Studier til
någon märkeligheet skulle vthföra / wille thet wara långan
tijdh till / och myckin kostnader; Och effter han sågh sitt arff
effter Föräldrarna / icke kunna ther till förslå; hafwer han
lijkwäl icke så giordt som en part aff then Studerande vng-
domen nw göra / som gifwa sigh på lättia och högfärd / vt-
prålandes sigh medh Französiske nyie klädeseder / och se-
dan drijfwa aff och till i Landet / öfwa otilbörligheet / och
låta sin blomstrande vngdom onytteligen förlöpa / och sine
aff Gudi handfångne pund nedergrafwa / görandes sigh
obeqwemlige något kall och Embete rederligen kunna före-
stå: Så hafwer intet thenne wår S. Broder giordt /
vtan åhr 1601 taget sigh tienst i then Kongelige Räknekam-
mar i Stockholm / ther han sigh bruka lät för en Cammar-
skrifware i siw åhr; Vti hwilken tienst / han trooligen och
rederligen sigh förhölt / och sine aff Gudi förtrodde pund
wäl anlade; som ther af nogh klart är / at han åhr 1608
tå hans Furstelige Nåde / Saligh hoos Gudh och loffligh
i åminnelse hertigh Johan bekom Östergöthland til Fur-
stendöme / wardt han aff H.K.Mt. S. hoos Gudh och
berömligh i åminnelse K. Carl then Nijonde / förordnat til
hertigens Cammererare / och så för sin troheet framsat-
ter; ty then trogen är i thet minsta / han skattas ock trogen i
thet meer är: Och i thenne tiensten framhärdade han i tolff
åhr / in till hans S. Nådes afflijdande / hwilket skedde åhr 1618
vti Marz Måndd.
Effter S. hertigh Johans dödh bleff thenne S. Wälb:
Mannen kallat aff H.K.M.t Glorwyrdigst i åminnelse
K. Gustaff Adolph / then andre och Stoore etc. till Stock-
holms RäkneCammar igen för en Cammererare / och före-
stodh then tiensten i sex åhr. Men åhr 1624. förordnades
han till Rijksens Rentemästare / och beträdde thet Embete wäl
in på tridie åhret: Sedan förtroddes ock honom förträda
Stådehållare platzen i Östergöthland i tu åhr: Och såsom
thenne Salige mannen hafwer sine förtrodde Embeter wäl
förestådt; Altså Hafwer ock H.K.M.t hans trooheet wäl
belönat / och honom / ( allom hans efterkommandom til ähra /
hugnad och nytto ) medh Adeligh eller Frelsemanna frijheet
begåfwat och beprydat.
Sidst warde han ock såsom en wäl vti then saken förfa-
ren / och meriterat Adelsman / kallat till Cammar Assessor,
och beklädde thet Embetet förståndeliga i fyra åhr: Men
mädan thet Embetet traffde itt Dagligit och ideligit sittian-
de; hwilket altijd förorsakat månge och åtskillige swåre siukdo-
mar / och sedan omsiider sielfwe Döden; är ock honom thet
samma wederfarit / at han på fyre åhrs tijdh nästan ingen hel-
sodagh hafft hafwer / vtan altijd medh siukdom behäfftat.
J alle thenne sigh betrodde Embeten hafwer han altijdh
warit liuffligh och mild / swarat alla wäl / och effter förmågan
alla hulpet; Och om han eij kunde medh wärket hielpa / hafwer
han doch gifwit gode rådh och anslagh / och swarat liuffliga.
Doch skal icke någon tänckia / at inge Menniskiige feel här
kunnes hafwa; Jaa! Mennisklige feel finnes hoos oß alla;
Doch wari Gudh loff / som ibland the Mennisklige och stoore
wåre feel / låter sina ädla gåfwor i dygd och ähra hoos oß
ibland lysa / wijsandes oß sin barmhertigheet / then Dawid i
Psalmen högeligen prijsar; At endoch Herren Gudh wäl
weet hwad för itt wärk wij äre / och seer wår Dagliga skröplig-
heet / at wij til intet gott aff oß sielfwe dogse äre / lijkwäl gifwer
han oß siäl gåfwor / och kröner them sedan medh en herligh be-
löhning / som wij i Predikanen hördt hafwe.
Thetta hafwer nw warit then S. Wälbordige Mansens
handlande / medh sigh betrodde förståndzens pund / i sine kall
och Embete / ther hans trooheet är genom åtskillige framsät-
tielser / och större förtroende hedrat och beprydd / efter som
Herren Christus thet sielff prijsar / säijandes; At tu godt och
trogne Tienare / tu hafwer öfwer en ringa ting warit trogen /
Jagh skal sättia tigh öfwer myckit.
Nw wilie wij ock tilsee / huru then S. Wälb. Mannen haf-
wer sine pund aff kropsens och lyckones goda förestådt; Nem-
liga / at efter Gud hade gifwit honom en sundan och karskan
krop / så han kunde kall och Embeten wäl efter Menniskeligheet
förestå / hafwer hhan gerna låtit sigh them vppåläggia / och them
wäl vtstådt / som wij före hördt hafwe. Och mädan hans Em-
beter hade en temligh inkomst / wille han them icke för sigh sielff
allena behålla; utan sitt wärfwade goda med sin Nästa tilbör-
ligen vthdela: Begaff förthenskul sigh i Ecktenskap åhr 1604
medh sin förste hustru / Saligh her Clementz fordom Kyr-
kioheerdes och Prostes i Wadstena kära Dotter / Brijta Cle-
mentz Dotter b:d / medh hwilken han tilhopa leffde i tolff åhr /
och afflade med henne siw Barn / tre Söner och fyra Döttrar;
aff hwilka nw allenast igenlefwa / en Son och twå Döttrar:
Men åhr 1616 affsompnade förbe:te hans s. käre hustru i
Wadstena / och bleff ther sammestädis hederligen begrafwen.
Anno 1617. begaff han sigh åter i Ecktenskap medh sin
andre hustru / h. Anna GiliusDotter be:d och afflade medh
henne en Son / hwilcken allenast någre wekor leffde; Men Mo-
dren bleff och strax effter Sonsens dödh hädan aff Werlden
kallat / när hon i thetta sitt Ecktenskap medh be:te sin K. Man
hade sammanlefwat itt åhr och sexton wekor.
Effter thenne sin K. hustrus dödelige affgång / innlät
han sigh i Ecktenskap tridie reesan then 8 Augusti åhr 1619
medh then Edle och Wälb. Frw Wendela Mårtensdotter /
som nw i sorgen högtbedröfwat igen lefwer; Och i sitt Eckten-
skap medh henne afflade han fyra Barn / twå Söner och twå
DÖttrar / aff hwilka effter sin S. käre Fader / allena en Son
och en Dotter igen lefwa.
Hwadh lefwerne han medh sine k. Hustrur / Barn och
hwsfolk förde hafwet / är oß allom noghsamt witterligit / at
han såsom en Christen hwshållare hafwer märkeliga wälför-
sorgde sitt hws / warit kärligh och liufligh i sitt vmgänge / vp-
födt sine til itt Christeligit och ährligit lefwerne; Sönerne hål-
let i vngdomen till flitigt Studerande; och låtit Döttrarna vti
alla Qwinlige dygder wäl öfwas och vptucktas / at the nw vti
sine tienster och vptucktelse hafft hafwer / them han så vnder-
wijst och öfwat hafwer / at the vti åtskillige tienster / finnas Gu-
di / H.K.M.t och wårt K. Fädernesland tienlige / och nw be-
römlige kall och Embetyer medh åhran förträda.
Emoot Predikoembetet hafwer han sigh wenligh och liuff-
ligh altijd förhållet / elskat / ährat och befodrat thet stondet eff-
ter bäste förmågo; Emoot Fattige och hwsarme war han al-
tijd benägen och giffmild / och lät intet gerna någon gå ifrå sigh
ohulpen. Och således hafwer thenne S. Mannen sine för-
trodde pund i then måttan wäl anlagdt / och funneß en trogen
Gudz Tienare.
Men huru then S. mannen hafwer sigh förhållet i sin
siukdom / är ock icke skunnogt / ty månge aff oß här närwaran-
des / hafwe warit hoos honom i hans opaßligheet; Och hafwer
han såsom en rätt Christen / taget Herrans aga toleligen vp /
påminnandes sigh sine Vngdoms brister / och sagde: O huru
wäl gör Gudh wår himmelske Fader emoot oß sine arme
Barn / at han oß agar / och gifwer oß tijdh vnder agan at be-
tänkis wåra vngdoms brister / och låter oß stå åtskillige tilfäl-
le at påminna oß hwar vti wij felat hafwe / at wij görligen see
kunne / oß hafwa myckit swårare straff förtient / än then Fader-
liga aga som oß pålägges; Thetta bekänner Jagh (sade han)
för min person aff hiertat / och beder gerna Gudh / om itt gott
tolamod. J thenne sin långlige krankheet / hafwer han när
förmågon medgaff / gerna låtit sigh finna i Kyrkian / och offta
giordt sigh deelacktigh aff Herrans högwerdige Nattward:
Men särdeles sedan han stadigt wid Sängen liggiande bleff /
hafwer han esomofftast tallat Predikanterne til sigh / låtit sigh
aff Gudz ord trösta / och medh Herrans Christi Lekamens
och Blodz delacktigheet / såsom then rätte Andelige spijsen / i
sin swagheet styrkia / och i sin gudeligheet bekräffta / at han sin
gudeliga wandringzreesa eller gång / på then smale Herrans
wägh / kunde wäl sigh ell saligheet fullända: hwilket ock honom
wederfors / at han i månge Gudfrucktige Christnas närwaro /
medh hierteligh åkallan / och en wiß förtröstning på Gudh / för
Frelsarens Christi skull / affskildes ifrå thenna Jemmerfulla
Werlden / then 23 Novembris åhr 1642.


Källa: Likpredikan tryckt hos Christopher Günter år 1644, Linköping.