Jöns Abjörnsson (sexuddig stjärna)
1) (ff mf mf mm mm mm ff mm mf f and ff mf mf mm mm mm mm fm mm ff f)Väpnare, frälseman i Vä, Reftele.
| Property | Hjälmaryd, Ljungby (G) | |
| Medeltidsbrev | 15 Oct 1373 2) | Innehåll Jöns Abjörnsson bortbyter till skälig man Arvid Eriksson sina gods i Hjälmaryd (i Ljungby socken) med undantag för en gård, som hans bror (Felle) köpt av Knut Bänesson, och erhåller i stället Arvids fädernegods i Vä (i Reftele socken), nämligen halva Ågården jämte Grosgården. Utfärdaren samt kyrkoherde Johannes i Kuältorp, Ebbo Thordasson, Harald Jonsson, Bengt Krumma, Nicholaus Krumma, Johannes Björnsson och Martin Azersson beseglar. Språk latin Källor Eftermedeltida avskrifter: B 15 (J 6), fol. 161r, RA 0202 Brevtext Pateat(a) cunctis evidenter, quod ego Iohannes Abiornsson, recognosco me cum(b) viro discreto lat[o]ripræsent[ium](c) , Arvido Erichsson, bona mea in Hiälmarydh, curia vna(ca) excepta, quam frater meus emit, de Canuto B[ä]nasson(d) , pro (e-) bon[is] su[is]¿(-e) in Wä, quæ pater suus habuit, videlicet dimidia curia dicta Agardh, et vna curia(f) dicta Gr[o]gardh(g) , cum agris, pratis, pascuis, siluis, siccis et humidis, nullis exceptis, infra sepes et extra sepes(h) totaliter dimisisse. Insuper obligo me, et hæredes meos, (i-) prædict[o] Arvid[o], et hæred[ibus] su[i]s(-i) (k-) scotare, [a]propriare(-k) , ab inpetitione quorumcunque(l) , tali conditione, quod(m) dictus Arwidus vel hæredes [eius](n) , aliquid dampnum, [causa](o) scotationis(p) (q-) incur[rere] poterin[t](-q) , obligo me et hæredes meos, perpræsentes soluturum. In cuius rei testimonium, sigillum meum, vna cum sigillis, virorum nobilium videlicet, domini Iohannis rectoris in Kuältorp, Ebbonis Thordasson, Harald[i](r) Ionsson, Benedicti Krumma, Nicholai Krumma, Iohannis Biornsson, et Martini Azersson, præsentibus (s-) sunt appensa(-s) . Datum anno Domini. M. ccc. lxx. tertio. sabbato post Calixti papæ. Extratext Överskrift: Skiftes breff på godz, emellan Iohan | Åbiörsson(t) , och Arwid Erichsson, på Hiälmrydh etcet. Sigill Sigillritningar: nr 1 (bokstaven I genom sexuddig stjärna i sköld; se Öberg, o. a. a., s. 120 med not 25): + S + Iohannis + Ab + s + ; nr 2 bortfallet; nr 3 (sparre i sköld): + S + Ebbo + nis + Ts + ; nr 4 bortfallet; nr 5 (två gäddkäftar i sköld): + S + Benedicti + Krvma + ; nr 6 bortfallet; nr 7 (i sköld störtad båt; fel för sparre, jfr DS X 262 sig. nr 7): + S + Iohannis + Biörns + son; nr 8 (pil eller stråle i övre högra hörnet av sköld, allt under hjälm): + S + Martini + Asar-son + . - Betr. omskrifterna till sig. 3, 5, 7 och 8 jfr motsvarande sig. vid DS X 262 (se även Öberg, o. a. a., s. 119). Tryckt DS X 263 se pdf av tryck J. Öberg, Två urkunder ur Lars Sparres kopiebok B 15, RA (MRA 1962-1966, tr. 1968), s. 116-117. Litteratur och kommentar se DS X 263 DS X 262 |
| Dead | after 11 Nov 1390 3) | ...Jöns Abjörnsson, när han sigillerade brev 11/7 och 11/11 1390......Jöns Abjörnsson, när han sigillerade brev 11/7 och 11/11 1390... |
| Married |
| Married |
Kaj Janzon 29/11 2008, Abjörn Nockessons ätt (Anbytarforum):
"Elgenstierna alltså (s 190 i artikeln om Bagge af Berga). Uppgiften om vapenbytet 1390 har Elgenstierna i sin tur hämtat från Djurklous HT-artikel (s 156). Men den är dessvärre felaktig!
Jöns Abjörnssons sigillvapen var 1390 detsamma som tidigare, en sexuddig stjärna kluven av bokstaven I. Den som däremot har bytt vapenbild 1390 är hans son Arvid Jönsson som ännu 1389 förde samma vapen som fadern. Den 11 november 1390 är för övrigt sista gången som Johannes (Jöns) Abjörnsson (d.ä.) med visshet kan beläggas levande. Det finns ytterligare ett brev där han förekommer som medsigillant (RAp 3/11 1393) men det sigillet är inte bevarat. Jag är trots det för min del övertygad om att även sigillanten av 1393 års brev var Jöns Abjörnsson den äldre.
Släktens "äldsta bevarade dokumentet med det nya sigillet" kommer alltså från en yngling vars existens vid den aktuella tidpunkten är bevisad, men vapenbilden förs inte av Jöns förmodade sonson utan av sonen Arvid Jönsson.
Den förmodade sonsonen "Joan Abyørnsson" kan för första gången beläggas 25 juli 1412 då han uppträder som sigillvittne i Nyköping [SD 1600]. Hans sigillomskrift uppvisar exakt samma namnform som den förmodade farfaderns. Båda var, om man får tro deras sigill, döpta till Johannes.
Det 22 år långa tomrummet i raden av sigillbelägg övertygade Jan Öberg om att det inte kan röra sig om samma person. Jag är delvis av samma skäl rätt säker på att Jan Öberg har rätt i det antagandet. Öberg förmodade också att den yngre Johannes var sonson till den äldre. Jag menade 2003 att det är en rimlig hypotes och det menar jag fortfarande.
Det vapenbyte som tarvar en förklaring är alltså inte Jöns Abjörnssons, eftersom han aldrig bytte vapenbild, utan Arvid Jönssons.
Den yngre J.A. är belagd 1412-27 i följande brev: 1412 [SD 1600], 1417 [SD 2341], 1421 (RAp 4/3], 1422 [RAp 10/5 och 28/9] och 1427 [RAp 14/10]."
"Elgenstierna alltså (s 190 i artikeln om Bagge af Berga). Uppgiften om vapenbytet 1390 har Elgenstierna i sin tur hämtat från Djurklous HT-artikel (s 156). Men den är dessvärre felaktig!
Jöns Abjörnssons sigillvapen var 1390 detsamma som tidigare, en sexuddig stjärna kluven av bokstaven I. Den som däremot har bytt vapenbild 1390 är hans son Arvid Jönsson som ännu 1389 förde samma vapen som fadern. Den 11 november 1390 är för övrigt sista gången som Johannes (Jöns) Abjörnsson (d.ä.) med visshet kan beläggas levande. Det finns ytterligare ett brev där han förekommer som medsigillant (RAp 3/11 1393) men det sigillet är inte bevarat. Jag är trots det för min del övertygad om att även sigillanten av 1393 års brev var Jöns Abjörnsson den äldre.
Släktens "äldsta bevarade dokumentet med det nya sigillet" kommer alltså från en yngling vars existens vid den aktuella tidpunkten är bevisad, men vapenbilden förs inte av Jöns förmodade sonson utan av sonen Arvid Jönsson.
Den förmodade sonsonen "Joan Abyørnsson" kan för första gången beläggas 25 juli 1412 då han uppträder som sigillvittne i Nyköping [SD 1600]. Hans sigillomskrift uppvisar exakt samma namnform som den förmodade farfaderns. Båda var, om man får tro deras sigill, döpta till Johannes.
Det 22 år långa tomrummet i raden av sigillbelägg övertygade Jan Öberg om att det inte kan röra sig om samma person. Jag är delvis av samma skäl rätt säker på att Jan Öberg har rätt i det antagandet. Öberg förmodade också att den yngre Johannes var sonson till den äldre. Jag menade 2003 att det är en rimlig hypotes och det menar jag fortfarande.
Det vapenbyte som tarvar en förklaring är alltså inte Jöns Abjörnssons, eftersom han aldrig bytte vapenbild, utan Arvid Jönssons.
Den yngre J.A. är belagd 1412-27 i följande brev: 1412 [SD 1600], 1417 [SD 2341], 1421 (RAp 4/3], 1422 [RAp 10/5 och 28/9] och 1427 [RAp 14/10]."
- Sources
- 1. En sparre med något krams där under. Några uppgifter om det medeltida frälset i västra Småland, sid 3-21Author: Kaj JanzonPublishing: SoH 2003:1
- 2. SDHK (Svenskt Diplomatariums huvudkartotek), nr 10418Author: RiksarkivetPublishing: https://sok.riksarkivet.se/SDHK
- 3. Anbytarforum, Kaj Janzon (Personrelaterat/Släktnamn/Medeltida släkter/Abjörn Nockessons ätt/Abjörn Nockessons ätt )